Ad astra

Ledvolten – det är här det händer, det är här alla träffas inför racet som snart ska starta. Spelarna står runt ringen och letar detaljer, tränarna och ägarna är inne i ledvolten och pratar med jockeyn. Träckarna leder runt huvudrollsinnehavarna, det vill säga hästarna. Stämningen är hög och förväntansfull oavsett om det är en kall januaridag i Sverige eller en varm Arc-helg i Paris.

När jag började ta mina första små steg i den svenska galoppsporten lärde jag mig mycket av folk som kunde sporten. BZ, Bengt Forsman, Dag Näsmark, för att nämna några i en tidigare generation. Det heter handikap på svenska, det vet vi alla, mästrade BZ. Det heter bara lopp i travet fnös Bengt Forsman, vi håller på med kapplöpningar. Du lär dig med tiden skrattade Dag.

Det där ville man ju in i, som ung förstod jag inte riktigt att jag inte redan var med i gemenskapen. Jag var redan frälst, men det fanns något mer i den där uteslutande kulturen som lockade och som jag inte kunde. Det är jättepoppis att vara inkluderande, alla ska med och så vidare, det är det moderna. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det finns något exklusivt i de koder som bara invigda ser. Jag kunde massor om”hemliga” koder i finansvärlden, nu kan jag en del om de hemliga koderna i galoppsporten.

Den här bloggen tänkte jag försöka hålla i en optimistisk ton, välja att se det positiva i sporten och kraften i dess utövare, inte bara det negativa som så ofta dominerar Facebook och Twitter.

Jag hoppas att den här bloggen ska kunna förmedla vår passion till galoppsporten. Jag vet att mina medskribenter är minst lika tokiga i den här sporten som jag och vet att deras passion kommer lysa stark. Mot stjärnorna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *