Bra och dåligt från Cup-helgen (Del-1)

Ännu en Stockholm Cup-helg läggs till handlingarna.

Ja, jag vet att evenemanget sedan ett år tillbaka går under det mer ”fräsiga” och internationellt klingande namnet Festival of Swedish Racing, men det bryr jag mig inte ett dugg om om. För mig (eller fööör maaaj) så har det här namnbytet föga, om något värde, om helgen inte innehåller några internationella inslag – för det var väl därför man gjorde namnbytet? För att attrahera publik, men framför allt hästar från Europa?

Fredagens tävlingar var trevliga att beskåda med ett par sportsliga prestationer väl värda att lägga på minnet.

Mikklus Makklus är inte världens enklaste häst, men när han väl går in i startboxarna visar han klass. I Breeders Trophy Classic gjorde Niels Petersens adept slarvsylta av sina konkurrenter och belönades med det ”nätta” förstapriset om 1.2 miljoner kronor jämte en liten extra bonuspeng.

Wido Neuroths Appelina hemförde Breeders Trophy Mile på klassigt vis, men den häst jag tar med mig från det loppet är Duke Of Burden som inte synts till på tävlingsbanan sedan typ 350 dagar och ändå höll storstilat som tvåa. Grymt tränarjobb av Junior!

Sören Jensen sadlade ut två bra tvååringar där Baltic Exchange imponerade mest vid seger i Breeders Trophy Juvenile. Skimmelstoet efter Appel Au Maitre undan Lady Clementine hade aldrig vunnit lopp innan, men valde en bra kväll för att avlägga sitt maiden. Bonusinfo: Mamman Lady Clementine var tvåa i Breeders Trophy Stayer 2005 som en glad 30-oddsare. Mindre glad var säkerligen målfyran i samma lopp. Funny Legend brände nämligen av – spelad till 1.30!

Och kändes det inte lite extra bra i hjärtat då Madeleine Smiths Muteki fick knäppa av storstallet Niels Petersens Queens precis på ritsen i Breeders Trophy Consolation?

Sämre var…

…spelet! När man delar ut styvt fyra miljoner i prispengar är det faktiskt rent genant att V4 och V5-spelet knappt kravlade sig över 400 000 kronor – tillsammans! Här finns det mycket att göra. När galoppen öppnar sitt skyltfönster på de stora dagarna/kvällarna är det naturligtvis inte acceptabelt att vi hänvisas en position som typ femma (och därmed radioskugga) på spelbolagets digert uppdukade spelbuffé. Och kunde man verkligen inte spela till tävlingarna från Norge och Danmark?

Det kändes mycket bra, i vart fall initialt, rent publikmässigt, men ju längre kvällen led – ju fler folk valde att lämna arenan i förtid. Här finns också mycket att göra. Jag misstänker att ungefär 40 procent av publiken hade lämnat Bro Park innan huvudloppet Breeders Trophy Classic skulle avgöras. Hur publikbortfallet på ett derby mellan Hammarby och Djurgården ser ut med ”kvarten kvar och ställningen 3-3” har jag inget statistiskt underlag att luta mig emot, men förmodligen är bortfallssiffran av annan karaktär… Hur många lämnar en operaföreställning i paus? Få – om någon om ni frågar mig. Är det för långt mellan loppen? Behövs det en annan typ av underhållning för de som inte redan är besatta av sporten? Frågorna är många – svaren är få.

Såg ni kvalet för resten? Lars Kelp sadlade ut Street Sense-hingsten Street War och det var inget annat än en mäktig prestation att beskåda. Tvååringen fullkomligt dansade undan på det allt annat än lättsprungna underlaget och kom i mål på den smått fenomenala tiden 47,4 sekunder. Sjukt imponerande. Mindre imponerande var att hästen inte godkändes i kvalet då ryttaren Nicolaj Stott tyckte det var en ”briljant” idé att ge hästen ett par slag på bogen mitt på upploppet. Nu drabbas tredje person – är det verkligen rätt ?

Återkommer med del-2 och del-3 inom kort.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *