Bra och dåligt från Cup-helgen (Del-2)

Ibland blir man glad. Jag måste erkänna att jag förväntade mig att ett smärre blodbad skulle utspela sig på auktionen ute på Happy Tammsvik i lördags där drygt 60 åringar (av ruskigt skiftande kvalitet) ställdes upp till/för försäljning.

Av detta skräckscenario blev lyckligtvis intet… Det var en massa folk på plats för att besiktiga åringarna och på ungefär hälften av dessa fanns det bara småsaker att klanka ned på – i vissa fall ingenting alls.

Och visst är det som så att bra hästar med god härstamning, professionellt hanterade och uppvisade, lättare hittar ett nytt hem, till rätt pris dessutom, än ”raggiga” och stamlösa individer, Det är bara att läsa resultatlistan!

Snittet och medianen visade plus vilket känns urstarkt då snacket innan auktionen hölls på en mer än lovligt deprimerande och baissande nivå. Toppnumren fick rätt betalt i de flesta fall, precis som det ska vara, och jag skulle bli ytterst förvånad om vinnaren av Magic Million anno 2018 hittas på den nedre halvan i årets resultatlista från åringsauktionen. Den som lever får dock se som
man brukar säga…

Auktionens dyraste häst, vågar man gissa på namnbyte till Carlras Morocco? Foto: Helena Mansén/Svensk Galopp

Ett stort och rungande hurra till Roger Asp, Leif Wretman och resten av staben kring auktionen. En bättre lunch än den som arrangören bjöd de aktiva på inför auktionen var inget annat än av storslagen kvalitet.

Och visst är det som så att den ytterst entusiastiske och influgne auktionisten Alastair Pim är väl värd sitt arvode?! Den snubben kan få den mest pessimistiske spekulanten att höja högernäven ett par extra varv – enkom med hjälp av humor och sitt ytterst pålästa sätt.

Ett par tips (i all välmening dock) till nästa års auktion. En av mina äldsta kompisar Johan P, vi gjorde faktiskt ”lumpen” ihop för typ 30 år sedan, körde upp ett par hästar åt en kamrat. När han vaknade upp på auktionsmorgonen (efter visst nattsudd visserligen) och masade sig ned för att äta frukost på Happy Tammsvik strax efter klockan 09.00 möttes han endast av tomma fat i matsalen och ett mer än lovligt snorkigt bemötande. ”Här finns det inga möjligheter att få en macka eller ett ägg för vi stänger minsann bespisningen 09.00 – inte 09.10”! Jag orkar egentligen inte kommentera detta, men vad faaaan…?

På vilken plats i världen visar man upp hästar på gräs? Jag har varit runt jorden ett par varv genom åren och på ingen auktionsplats – förutom Happy Tammsvik, gör man detta. De åringar som var intressanta för oss fick vi skrittade/uppvisade på grusvägen bakom stallarna och det fungerade dock alldeles utmärkt.

60 spänn för 33 centiliter ljummen bärs och 25 kronor för typ tio bitar Gott och Blandat – är det okej? Näppeligen om ni frågar mig.

Tänk om vi hade kunnat marknadsföra auktionen till våra vänner som äger travhästar på rätt sätt. Nu såg vi bara Stefan ”Tarzan” Melander av de personer som sorteras in i kategorin ”åkerirörelsen” på plats. Väl så, men med bättre planering på marknadsföringen hade snittet kunnat bli avsevärt högre – OCH SÅ ÄR DET BARA!

Återkommer med del-3.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *