PDA del 2

Oraklet fortsatte att åka till Prix D’Amerique år efter år efter den första resan, Det fanns vänner, det fanns bekanta, och efter att han börjat på ATG Live så blev det än mer naturligt att åka. Även om galoppen var det största intresset fanns det alltid något roligt på travet att se fram emot.

Revisorn och Scarfen blev nu regelbundna vänner och resekamrater till Oraklet. Ibland åkte Bookien med och någon gång åkte även Laxen med. Laxen kallades för laxen för att han alltid lirade för att vinna tusen kronor, eller rättare, att hämta ut tusen. Var oddset två gånger lirade han 500, var oddset fem gånger blev det en tvåhundring. Bookien, som var mest känd för att ställa liveodds iförd endast kallingar och med några vinare i kroppen, var faktiskt den som det var mest ordning på, vilket säger en del om gänget.

Ett av åren var Oraklet flushed med pengar, jobbet i finansvärlden betalade bra och det var äntligen dags att träffa Laxen igen. Laxen bodde nu i Luxembourg där han clerkade på en bank och tyckte sig helt plötsligt vara ganska världsvan.

Oraklet såg som vanligt till att sällskapet avslutade kvällen efter Vincennes på en av hans favorit restauranger, den genuint franska restaurangen Chez Paul. – Jag ska börja med Crudite, sa Laxen bestämt. Det är goda grönsaker tror jag. Till huvudrätt tar jag Tete de Veaux, fortsatte han bestämt. Kalv är alltid gott, visst är Veau kalv? Oraklet kunde inte annat än att bekräfta . Han utelämnade dock det faktum att Laxen precis beställt kalvhjärna. När förrätten, bestående av några kalla, råa morötter kom in blev Laxen lite besviken, man han passade ändå på att håna Oraklets goda Oeuf Mayonnaise, ägg med mayo (inte bara öl byggde Oraklets fina kropp).

Som vanligt passades det på att besöka Terrasse, hotellet där Equi Tours alltid höll till och där man var säker på att Classe F och Lasse D skulle hålla till och berätta historier. Laxen höll en låg profil vad gällde sina franska kökskunskaper under resten av kvällen, men han kunde inte hålla sig när det gällde att utmana Lasse D vad gällde stammar på svenska och franska elitstammar. Oraklet höll på att somna, men var ändå rätt stolt över att Laxen ändå kunda matcha Lasse D vad gällde Frej Nalans hela stamtavla.

En av kvällarna var både Oraklet och Laxen rätt trötta. Scarfen hade raggat upp några brudar som vanligt och finansvalparna behövde bara vattnas lite innan sängdags. Nere på en bistro ser dock Oraklet ett otroligt läckert kex han bara måste flörta med och som tur var sitter hon och pratar svenska med den välbekante uppfödaren och den superduktiga alternativa tidskriftsredaktörskan utan att de förstår att både Laxen och Oraklet hajjar svenska.

Det blir sent efter att Oraklet misslyckats med sitt ragg för femhundraelfte gången. Blodad tand har han iallafall och med tanke på att det är tur i spel otur i kärlek som gäller så tänker han uppa insatsen rejält under söndagen.

Söndagen bjuder på det som blivit standard. Ett fint bord på restaurangen med Oraklet, Revisorn, Scarfen och så Laxen det här året. Det är rörigt, men bra och Scarfen ser till att hovmästaren gillar vårt bord lite extra genom frikostig dricka. Den enda som dricksar hovmästare efter att Tore Ferdinand gått vidare är antagligen Scarfen. Bordet mår bra, det blir bara bättre och bättre efter att flaska på flaska töms. Den som vinner tar notan hotar Scarfen samtidigt som han lirar 50 euro på en grå häst som startar över hinder på Pau. – De grå vinner alltid, det ska du veta, säger Scarfen till Oraklet. Som vanligt litar Oraklet alltid på Scarfen.

En gång styrde en Scarfen, riktigt rund under fötterna, in på en Ladbrokes butik i Newmarket och sa, fyran vinner och pekade på formen hos nån jycke på Wimbledon. Den vann såklart och 10 pund förvandlades till 50 pund. Efter det gick det inte att ifrågasätta Scarfen oavsett om det gällde grållarna på Pau, jyckarna på Wimbledon eller en tvilling i tionde racet på Sundbyholm.

Upplägget var alltid detsamma under söndagen. Det gällde att smita in på stallbacken till att börja med och dricka bubbel. Sedan restaurangen. Vid minsta tillstymmelse till vinst togs det in en ny omgång 70 euros vin till bordet. I princip varje år var Scarfen gul och gamnackad runt sista racet och det var regel snarare än undantag att Revisorn tog notan lite diskret. Ett år var dock annorlunda. Efter en dålig utveckling på spelkontot hade Oraklet gasat lite på ett desperatdrag till 10 ggr smeten. Det blev seger och nu började det jobbiga. -Du tar notan den här kvällen ropade Scarfen och Oraklet började med att lösa ut bordet och kände sig helt plötsligt i Revisorns kläder. Det slutade med att Oraklet hade lagt över hälften av vinsten på vin kvinnor och sång, eller egentligen på en massa stålar till Paris krögare.

Det var ju också det där året när Sverige äntligen fick en seger. Maharaja och Örjan gjorde det till hela sällskapets förtjusning. Dagen hade dock börjat dåligt för Oraklet, när Revisorn och Scarfen bara gått förbi vakterna under dagen och sett viktiga ut hade Monsieur Challe de Gaulle 2 minsann synat Oraklets badge och nekat honom tillträde till stallbacken. Efter den svenska segern styrde bordet stegen mot stallbacken för att fira, men Oraklet, som gick hand i hand med Örjan i tvåhundra meter lyckades ändå bli stoppad. Precis efter att grindarna passerats kände Oraklet en hand på axeln. Monsieur? Est-ce que je peux voir votre accredation? Det gick sådär och Oraklet blev utslängd för andra gången den där dagen som annars var så lycklig.

Enligt ryktet är Revisorn, Scarfen och Bookien på plats för att åter attackera toton samt Paris barer. Oraklet befinner sig dock långt borta och spanar efter tider som flytt. Vill du ha en ”vinnare” av honom får du tweeta till @ottertheoracle men sannolikheten att det är ett vinnande drag är inte jättehöga. Man ska dock veta att Oraklet faktiskt fått betalt för att tippa franskt trav och läsa på franska är inga problem.

Dessängerna till söndagen kommer imorgon lördag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *