Kvalhäst i Fokus – Bear Angel undan Aneebee

Söndagen bjuder på fantastiska kapplöpningar, men också ett kval som rids kvart i tolv. Bear Angel (e.Verde Mar) har väntat länge med att bli färdig för tävlingsbanan något man kanske inte tror när man ser att det är sprinterstjärnan Verde Mar (e.Gilded Time) som är pappa. Verde Mar var dock själv rätt sen och stammen är urgammal. Verde Mar tog hem Zawawi Cup på Derbydagen hela tre år på raken. Verde Mars bästa avkomma är utan tvekan miljonären Bearfoot och lika klar tvåa är halvmiljonären Bearhunter. Dessa tränades med framgång av Vanja Sandrup som passande nog är den som tränar Bear Angel.

Mödernet är riktigt spännande och jag minns väl när Madeleine ”Malle” Smith kom ”hem” med Aneebee (e.Fraam) till Täby Galopp. Aneebee tränades i England av Richard Hannon och sämre början på en karriär kan en häst ha. Kraven på framgång är dock höga i den miljön och Aneebee såldes på Tattersalls HIT (Horses In Training) för endast 3000 gns till Malle. Året innan hade hon kostat 20 000 gns då hon köptes av Peter Doyle Bloodstock, ett inte helt okänt namn här i Skandinavien.

Jag var själv inte jätteförtjust i stammen, tysk ultrastayerblod på mödernet och floppen Fraam. Det här bråkade jag en del om med Generalsekreterare Björn F Eklund. Fraam hade ett rykte om sig att lämna riktigt blöta ickevinnare (vilket det skrevs om i Racing Post). Generalsekreteraren som precis hade importerat Fraam som avelshingst höll inte med to say the least.

Aneebee själv struntade i stammen och älskade sin nya miljö. Det blev seger första gången ut. En billig Novislöpning på Täby Galopp förvisso, men ändå 25 000 kronor in och hon var säkert avbetald då oddset var 3,40. Den som lirade fick dock skrämselhicka för Aneebee lämnade fältet många längder i starten. Att den här hästen var bra på riktigt stod klart.

Aneebee stod inte still i stallet särskilt länge. Det blev 10 starter som treåring och en av dom kommer jag aldrig glömma.

Det var dags för Cupen. Stockholm Cup. Stockholm Cup International (Gr.3). Det var årets stora dag och dessutom hade Remy Nilsson på ATG hört av sig inför tävlingsdagen. Rättare sagt en månad innan tävlingsdagen. När det gällde ”loppläggning” (travsvenska) alltså hur löpningarna skulle läggas under tävlingsdagen hade galoppen sedan länge varit självstyrande. Remy såg chansen att ”utbilda” mig och ge mig formeln för hur man skulle programmera tävlingsdagen för optimal omsättning. Vilka race skulle vara Dagens Dubbel, hur skall V65 inledas och så vidare. Jag gjorde läxan och på examensdagen var Remy själv på plats på Täby. Ett av de viktigaste momenten var att dagens två största favoriter skulle inleda V65. På det sättet är många förhoppningsvis kvar efter två avdelningar och tror att man ”är nära” att vinna. Folk tenderar att strecka på i början av omgången för att man vill vara med så länge som möjligt.

Jag hade därför lagt Amacitalöpning som V65-1. Cherokees Smoke (e.Cherokee Run) såg oslagbar ut på pappret och sprang av till 1,50. Goda Blusher (e.Fraam!) ville dock annorlunda och tog hem segern. ”Man kan inte lyckas jämnt” skrockade Remy. I Coolmore Matchmaker Stakes (L) som var V65-2 var det inte många som trodde att Novasky (e.Diaghlyphard) skulle torska. Men det var just vad hon gjorde. Segrade gjorde istället Aneebee till 21 gånger pengarna. Jag går med Remy framför läktaren och han har just predikat om att travspelare ofta uppfattar galoppen som ”lavad” något jag självfallet dementerade. Då kommer en upprymd stilig kvinna springande mot oss och skriker till mig. -Yes yes yes. Hon kunde inte förlora! Mycket vinnare och spik på V65! Vem var det frågar Remy nyfiket. Jag funderar ett tag, men kommer på att ärlighet varar längst. ”Madeleine Smiths mamma” är svaret och Remy blir mörk, mycket mörk, i ansiktet.

Historien förtäljer inte om Carin fick in V65:an den dagen, men utdelningen stannade på 205 lax efter att Äpplet segrat i Cupen.

Det var helt klart höjdpunken i Aneebees karriär, men man kan argumentera att hon har varit nyttig i avelsboxen. Första avkomman var Ascot Hill (e.Ad Valorem) som Junior tränade fram till seger i Jockeyklubbens Jubileumslöpning. I Ricardo Ramallos regi blev Ascot Hill en riktig slitvarg med en kanonsäsong 2017.

Då Malle inte svarade på våra propåer om intervju fick vi nöja oss med hennes trogne följeslagare Börje Wetterlind. Samtalet gör oss inte besvikna.

-Vi var några stycken på auktion i England och jag var lite låg för att jag inte fick hästen jag ville ha. Jag såg Aneebee visas upp och gillade direkt det jag såg. Hon var modig. Blicken var modig. Sen var hon lite kort i baksteget, men det berodde ju på att hon nyss hade startat. När jag deklarerade för vännerna att jag skulle bjuda på den blev jag retad för det. Den där kan ju inte röra på sig och så vidare. Väl i ringen var det nära att klubban stannade på 1800. Men den fick lite liv och det blev 3000 till slut. Väl hemma fick Malle börja ta hand om Aneebee. Hon fick massage och fick ridas till. Inga konstigheter, det handlade om att få henne lugn och smidig. I första starten hoppade hon ut ur boxarna, men det var som att hon stannade direkt. Där stod jag på hästägarläktaren, nära filmkameran och fick hjärtat i halsgropen. Att hon sedan rundade fältet och vann enkelt var en härlig känsla. När hon segrade i Coolmore Matchmaker Stakes (L) kände jag att hon hade sprungit över sin förmåga. Jag ville egentligen sälja henne i England, men så blev det inte. Senare sålde vi henne till Katarina Jakobson som kunde använda checken från Coolmore och skicka dit Aneebee för betäckning. Jag minns inte om Carin fick in V65 den dagen, men jag minns att Malle minsann rankat Anebee tvåa i de tränartips man hade på den tiden, berättar Börje.

Bear Angel har helt klart något att brås på och vi önskar henne all lycka i framtiden.

– Hon visade lite fart redan som tvååring, men fick skenben och pausade. Nu går hon bra igen och jag fick henne gratis. Hon är hur snäll som helst och så långsam är hon inte, meddelar Vanja Sandrup om Bear Angel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *