Tidiga tankar

Jag har alltid, särskilt när jag var sportchef tyckt att man anmäler och startanmäler alldeles för tidigt i Skandinavien. Inte ens som spelare behöver jag åtta dagar på mig för att analysera hästar jag sett under ett antal säsonger. Ändå känns det bra när norrmännen snabbt kommer ut med ett Derbyprogram. Ett öppet Derby på gräs är ju lite av det bästa man kan ha, även om ni som känner mig vet att jag vurmar för dirttracken.

Min första tanke var Yes! Med den danska derbydagen i färskt minne blev jag upprymd över V64an som visar upp en bra sport. Den danska derbydagens V64 var katastrofal, ett hån mot spelarna. Samtidigt kan jag förstå att man väljer att prioritera hattar, trogen banpublik, hästägare. Det ska inte behöva vara en dikotomi och det visar också det Norska Derbyprogrammet.

Då det inte synts till många tips än väljer jag att vänta med recensionerna av konkurrenternas tips.

Min erfarenhet är att de första tipsen, de första tankarna man har kommer från närminnet och fördomar. Inte från lopprepriser och formrader. Det är därför jag uppmanar alla som är intresserade att kolla på löprepriser om och om igen, det är det enda sättet att förstå kapplöpningar! Som svensk är man van vid travrace där hästar sitter fast och så vidare. Det händer även i galoppen! Dessutom är det så att det är mycket vanligare med bortridningar i galoppen än med bortkörningar inom travet. Det steroetypa travloppet har ett särskilt manus, två eller tre hästar kör för ledningen i fyrahundra meter max, sedan formerar sig ett fält och inget händer innan femhundra kvar. Hur ofta går det till så i galoppen? Visst händer det, men ofta är man all-out hela vägen och bästa hästen tar hem segern.

Hur står sig årets upplaga?

Nu blev det mycket om annat än Norskt Derby, och kanske beror det på att jag helst vill undvika att skriva det jag tycker om själva löpningen. Normalt en favorit. Men är inte årets upplaga genomusel? Inte så att hästarna är usla, men att det är betydligt sämre än vad man hoppas på med tanke på de rika norska hästägarna? Det är svårt att bli begeistrad över hästar med formtal 82. Att stjärnan 1 Stroxx Carlras (e. Footstepsinthesand) sannolikt är hiskeligt övervärderad på 88 gör inte saken bättre.

Att vara ägare till en av fältets låga 70 handikappare måste vara väldigt jobbigt. Tänk om man är nära i mål. En fjärdeplats riskerar att ödelägga segerchanser för långa tider.

Hingstarna

Avelshingstmässigt ”dominerar” Camelot fullständigt med 2 avkommor. Övriga hingstar är Footstepsithesand, Dragon Pulse, Sidestep, Myboycharlie, Paco Boy, Deceptor, Noble Mission, Mastercraftsman, Zoffany, Born To Sea, Manduro, Harzand och Archipenko. Några riktiga out and out stayers, några milers eller mer distanssvaga. Barocci skulle väl vara gräs? Är det kanske dags för några svenska tränare att anmäla?

11 är importer (utom Skandinavien) och de flesta från öarna utanför Europa. Kontinenten har en från Frankrike och en från Tyskland medan USA har en. Det här är vår sports bästa egenskap, mångfalden. Medan travhästarna i storloppen kommer från knappt en handfull hingstar har vi någonting mer att tjusas av. Fler hingstar får chansen, vilket också ger en ekonomi utanför tävlingsbanan.

Hur går det då?

12 Purple Ace (e. Born To Sea) borde ju bli bäste norskuppfödde och därmed kamma hem över 115 000 NOK i bonus. 8 My Birdie (e. Deceptor) är garanterad att mer än dubbla sina insprungna pengar då bonusen som norskfödd tvåa är 57 781 NOK. Sitt kvar i sadeln Nora!

Viktigare är förstås att hitta segraren. Blir det Stroxx Carlras eller inte? Det finns goda skäl att tvivla på att Stroxx Carlras kan visa 88 eller uppåt på Övrevolls gräsbana. Lot Of Joy borde kunna höja sig en hel del kilon från 81, men fördomsfull som man är är det svårt att se ett sto segra. Står verkligen 7 Captain Chorus (e. Paco Boy)? Jag säger så här, ibland gör klass att man ser ut att stå bättre än vad man egentligen gör. Frankel hade knappast gjort bort sig över vare sig 1200 som 2400 meter, men den bästa distansen låg någonstans däremellan.

Det bästa för Norskt Derby är att Niels Petersen äntligen fått fart på stallet. Här handlar mycket om vem av hans sex hästar som är mest framsatt. 6 White Heart (e. Camelot) imponerade via en fräck avslutning förra veckan och har Lopez i sadeln. Mina fördomar sätter dock en annan Camelot-avkomma först. 4 Lot Of Joy har man ju velat fått in sedan man först såg henne! Debut på gräset? Javisst! Det känns bra att vi har en fight mellan Petersen och Neuroth.

15 Alligate (e. Archipenko-Albanova), tränad av Niels, är intressant stammad. Albanova är ett av Kirstens bästa ston och går tillbaka till Kirstens Alouette (e. Darshaan) som debuterade i Moyglare Stud Stakes (Gr.1) som tvååring. Bolger matchade henne tufft och det blev inte många segrar (dock en Listed) förutom i avelsboxen. I aveln lämnade hon två fantastiska ston i Alborada (e. Alzao) och helsystern Albanova. Alborada segrade i en av mina favoritlöpningar, Pretty Polly Stakes (Gr.2), men än bättre var segrar både 1998 och 1999 i Champion Stakes (Gr.1) över 2000 meter på Newmarket.

Albanova var bra på turfen, hon segrade i tre tyska Grupp 1 löpningar, men allra mest berömd är hon för Jane Eyre (e. Sadler’s Wells). 2007 såldes Jane Eyre för 2,4 miljoner euro! Köpare, Coolmore. Jane Eyre startade en gång, som favorit, på Dundalk. Distansen var 2400 meter och Jane Eyre kom nia, slagen 16 längder. Ett antal andra avkommor blev mer framgångsrika, men historien om Jane Eyre ledde säkert till att Zwicky kunder ropa in Alligate för ”endast” 75 000 euro. Archipenkos avkommor är oftast som bäst mellan 1400 och 1800 meter, men ett antal står även 2400 meter. Att Alligate skall kunna segra känns som en utopi i nuläget, men Mark Larsen borde kunna få ut mer än 76 iallafall.

9 Noble Justice (e. Noble Mission) har skimmeln The Factor som morfar vilket betyder att War Front är morfarsfar. Noble Mission är ju Frankels bror och togs till USA för att kapitalisera på de stadigt ökande intresset för gräshingstar. Noble Mission står dock i Japan för tillfället vilket tyder på att han inte var efterfrågad trots ett pris på ”endast” 20 000 dollar. Jag gillar det jag sett av Noble Justice hittills och det här är väl fältets outsider?

5 My French Dream (e. Myboycharlie) var inte så långt efter White Dream senast. Skiljer det verkligen fem kilo mellan dom? 3 längder till bakom den dagen var 13 Mowaaman (e. Manduro) som säkert är distansgynnad. Man sätter på flexibla blinkers och bokar upp Pat Cosgrave. Men en maiden valack som bara gjort tre starter? Hur skall det kunna gå? 11 All About Us (e. Zoffany) är än sämre som maiden efter fyra starter. 10 Zeraphine (e. Mastercraftsman) har inte visat mycket, men får hoppas på att hon gynnas av distansen.

2 Runaway Sue (e. Dragon Pulse) är ett sto som tränas av Lars Kelp. Hon ser helt okej ut och 79 räcker långt den här dagen. Att hon skall reversera form med Lot Of Joy känns inte troligt, men till en bättre slant kan det absolut räcka. 3 Checkered Ninja (e. Sidestep) får träffa på överlägsna kullkamrater. Har han hunnit in på upploppet när förste häst går i mål? Vi har sett Kahlil de Burca ”trolla” förut. 14 Enge Hazard (e. Harzand) borde gilla förutsättningarna. Han var före hästar som Zeraphine och All About Us senast och kan mycket väl vara det igen.

Min rank

A: 4-6-7-1

B: 9-5-12-15

C: 2-13-14-8-10-11-3

Med Derbyt avklarat kan man gå tillbaka och analysera V64-omgången som avslutas med ett fantastiskt Marit Sveaas. Kan man lita på att 5 Square de Luynes (e. Manduro) verkligen startar? Eller blir det seger på Walk-Over för 4 Kick On (e. Charm Spirit)? Jag får återkomma i frågan.