Alla inlägg av fredrikotter

Pegasus Cup Turf

The field for the Pegasus World Cup International Turf has been set and it will pay $ 3 000 000 to the winner and $ 900 000 to the runner up. With runners from Japan and Ireland at least the race has a semblance of ”International”.

  1. Magic Wand – Wayne Lordan. Magic Wand is trained by Aidan O’Brien and that alone makes us believe in this Galileo filly. She has been runner up in some Group 1 races and is a Group 2 winner. This trip is on the shorter side for her, but she will appreciate the ground and will race close to the pace or in the lead.
  2. Yoshida – Jose Ortiz. Fourth in the Breeders’ Cup Classic and sure classy enough for this race. Goes well fresh and wouldn’t mind a yielding surface. The distance should be spot on for him and he should go off favorite.
  3. Channel Maker – Javier Castellano. This gelding by English Channel has the benefit of Castellano up. Castellano is a master when it comes to turf racing and Channel Maker is bred for this surface. Last year he won the Joe Hirsch but was beaten far in the Breeders’ Cup Turf. This is easier but he would probably need a little further to be really competitive.
  4. Aerolithe – Florent Geroux. This filly comes from Japan where she has excelled over a mile. She has a lot of tactical speed, but will have to settle a little better if she gets to the lead (likely).
  5. Next Shares – Tyler Gaffalione. This six year old gelding comes from a Grade 2 win at Santa Anita earlier this month so the form is very good. He was outclassed in the Breeders’ Cup Mile after a win at Keenland which probably was a weak Grade 1. Shouldn’t be good enough today.
  6. Fahan Mura – Edwin Maldonado. Comes from a win in the Bobby Frankel at Santa Anita. Makes a long trip and will be fast out of the gates. It would be a surprise if she held on for a placing.
  7. Bricks And Mortar – Irad Ortiz. This Chad Brown horse has five wins from seven starts. The only losses came in Graded company at Saratoga and Belmont last summer. His most impressive win came in December after a rest. The win came in an AOC over a mile and the clock stopped at 1.34.33. He had an outside draw, dropped out and found a lot when asked to quicken. This is much tougher, but you can’t rule him out after that win.
  8. Delta Prince – Frankie Dettori. Not very good in his last start, but that was on the dirt and turf is preferred. Breezed 1.10/1200 turf at Palm Meadows on the 19th. Frankie could cause an upset if avoiding traffic in the stretch.
  9. Catapult – Joel Rosario. Catapult ran second in The Breeders’ Cup Mile after winning the Del Mar Mile Handicap. Catapult is clearly one of the best in this but we miss Drayden Van Dyke aboard. Rosario will need to wait, and hope that the pace is there. Catapult came in handily at 1.00.0 over 1000 meters on the dirt at Santa Anita. Challenger.
  10. Dubby Dubbie – Luca Panici. Dubby Dubbie left AOC company in the summer and has yet to win at a higher level. Clearly outclassed and the wide draw won’t help.

The Läsa hela inlägget

King George VI Chase 2018

Gold Cup i all ära, men Cheltenhams bana är inte för alla. Mitt i säsongen, under julen, rids ett av mina favoritrace, King George, på Kempton inte långt från stöket i London. Jag har varit där, och alla bör vallfärda dit innan marken säljs och man flyttar ut på landet med en påse guldpengar.

Desert Orchid ligger begravd under statyn på banan, och Dessie segrade 4 ggr i King George. En staty jag inte sett är den som visar upp en av mina absoluta favoriter genom tiderna, Kauto Star. Kauto Star segrade 5 ggr i King George, fyra raka innan han 2010 förlorade till Long Run. 2011 var han tillbaka i Kempons vinnarcirkel igen. Kauto Star är den bäste jag sett över hinder och när han segrade 2011 fick jag torka tårar då jag faktiskt räknat bort honom innan racet. Det blev också sista segern för legenden.
https://youtu.be/pHl9VqR3gww

Kauto Star var så elegant samtidigt som han ville så mycket. Han slarvade gärna på sista hindret vilket gav en nödvändig pulshöjare till den som backat honom till korta odds.

2006 och 2007 hade Kauto Star segrat överlägset i King George, men i mars 2008 förlorade han till Denman i Gold Cup. Det blev ändå en överlägsen seger i King George det året (utan Denman) och 2009 krossades Denman i Gold Cup. Nu var det dags för ett möte igen i december mellan giganterna och Kauto Star gjorde det!
https://youtu.be/5AVjbipDpvo

Årets upplaga ser ut att bli en riktig godbit. Vi har ingen rivalitet som den mellan Denman och Kauto Star, men vi har segraren 2016, Thistlecrack och titelförsvararen Might Bite på startlinjen. Efter segern här var Might Bite slagen i Gold Cup av Native River som återfinns i startfållan även idag. Native River var riktigt bra och kämpade rejält i säsongsdebuten som tvåa i Betfair Chase på Haydock. Segraren där heter Bristol de Mai och ställer passande nog upp här också. Samma dag som Bristol de Mai slog Native River sadlade Paul Nicholls (9 segrar i King George) ut Politologue till seger i en Grade 2 och nu så går man upp i klass och distans. Politologue har två Grade 1 segrar över 2 miles och 2.5 miles, men har alltid varit huvudet kortare än fenomenet Altior. Nu är det 3 miles och jag tror inte att den som älskar vita hästar blir besviken när Politologue kommer stormande. Han gillar Kempton och segrade här förra året i Desert Orchid Chase. Än bättre ska det bli. Sjuårige Waiting Patiently kommer med sju raka segrar, de sex senaste i Steeplechase. I november 2015 förlorade Waiting Patiently senast och det här är en kommande storstjärna. Segern förra vintern över Cue Card i Ascot Chase var enorm, men nu är det säsongsdebut och första gången över distansen. Jag tillhör dem som tycker att Brian Hughes är den kanske just nu bäste hinderjockeyn och han sitter på Waiting Patiently som oftast gör skäl för namnet och bidar sin tid i fältet.

Double Shuffle och Tea For Two älskar båda bana och distans, men lär ändå få svårt att få pengar. Sexårige Clan des Obeaux är med för att lära sig och se till att Nicholls har en utmanare även nästa år.

De engelska experterna verkar rätt säkra på att Might Bite kommer vara förbättrad till den här starten och har en kanonchans till ny seger. Själv litar jag inte på Might Bite, och trots att jag har den största respekt för Paul Nicholls går mina pengar in på Waiting Patiently.

 

Cash Call Futurity 2018

Imorgon lördag är det dags för Cash Call Futurity. Det är fler riktigt bra tvåårsrace över hela landet, men bäst är det i Californien på Los Alamitos Race Course där man rider Cash Call Futurity (Grade 1) med 300 000 dollar i prissumma.

Fältet är riktigt starkt och Bob Baffert har ”sandwiched” the field. Det betyder att han sadlar ut både inner och ytterboxen. 1 Improbable rids av Drayden Van Dyke. Improbable gick genom ringen som föl för 110 000 dollar och som åring föll klubban på 200 000 dollar. I debuten på Santa Anita blev det seger och han visade en speed rating på 94. I starten efter gjorde han 100! Det var på Churchill Downs i Street Sense Stakes. Redan innan Improbable gjorde sin första start pratade man om honom som en Kentucky Derby favorit. Kolla videon nedan så förstår ni.

8 Mucho Gusto är den andra Baffert-träningen. I sadeln sitter Joe Talamo som jag tycker har utvecklats på slutet. Mucho Gusto debuterade med seger just här på Los Alamitos och visade då 96! Vid segern i Bob Hope Stakes på Del Mar visade han 100! Jag har skrivit om Mucho Gusto tidigare. 625 000 dollar kostade han i våras på Fasig-Tiptons Midatlantic Horses in Training Sale. Verkar värd det. Här är senaste racet.

Vi har också fyra utmanare med i racet, men det verkar omöjligt att fälla Bafferts duo. 5 Extra Hope var fyra i Bob Hope och den här Shanghai Bobby avkomman måste lyfta sig rejält för att reversera form. 2 Savagery är ändå den som verkar vara best of the rest och kom tvåa i Bob Hope. Blinkers av. 3 Dueling är tillbaka på banan efter sin sjätteplats i Breeders’ Cup Juvenile. Jobbade 1.01 i hand nyligen och har Mike Smith i sadeln. Jerry Hollendorf tränar Dueling som gick för 475 000 dollar som åring och är efter Violence. 4 King Of Speed  är efter Jimmy Creed vars avkommor är riktigt framgångsrika. Som föl på Keeneland kostade han bara 10 000 dollar, som åring gick han för 140 000.  Jeff Bonde tränar den tidige hingsten som var ute redan i maj och kommer från start i Breeders’ Cup Juvenile Turf. Svårbedömd.

Ifjol var det superstjärnan McKinzie som segrade i Cash Call Futurity. Han gick sedan till seger i Sham Stakes och San Felipe Stakes, men missade Triple Crown racen. Kom tillbaka som segrare i Pennsylvania Derby innan det blev start i Breeders’. Här är fjolårets race.

Hinder i helgen

Det är mängder av storlopp ute i den vida världen under helgen. På de brittiska öarna handlar det om hinder, i USA handlar det främst om tvååringar och i Hong Kong om den äldre eliten.

På Sandown rids Tingle Creek Chase (Grade 1) med 84 000 pund till segraren. Det är fyra lysande stjärnor som möts i toppuppgörelsen.

Altior är obesegrad över hinder och är favorit att försvara sin titel i Queen Mother Champion Chase på Cheltenham till låga oddset 11/8 dvs 2.375 ggr pengarna. Som Novice över häckarna 2015 blev det idel segrar under hösten och säsongen kulminerade med överlägsen seger i Supreme Novices’ på Cheltenham 2016. Till hösten var det dags att pröva på fasta hinder och som Novice kulminerade säsongen återigen på Cheltenham, nu med överlägsen seger i Arkle till bottenoddset 1/4. Hösten 2017 blev det en halsoperation, men när man kom tillbaka i våras blev det en överlägsen seger i Champion Chase och sedan också i Celebration Chase (som man segrade i för andra gången). Altior är en av de bästa hinderhästar jag sett och sättet han bara drar ifrån fältet när målgången börjar närma sig imponerar alltid. Det blir aldrig jämnt och spännande in mot mål när Altior är med. Nicky Henderson tränar och i sadeln sitter Nico de Boinville.

Saint Calvados tränas av Harry Whittington och har Gavin Sheehan på ryggen. Saint Calvados älskar tunga banor och gör racet själv i ledningen vilket garanterat att det här blir en äkta löpning. Saint Calvados var fyra, slagen 53 längder i Arkle i fjol. Säsongsdebuten kom på Naas i en Grade 3 och det blev seger så formen finns där. Det är tveksamt om kapaciteten finns att svara när Altior kommer dundrade.

Sceau Royal tränas av Alan King och i sadeln sitter Daryl Jacob. Man är likvärdig formmässigt med Saint Calvados enligt handikappern. Sceau Royal var duktig över häckarna och trivs som allra bäst på Cheltenham, men har segrat i en bättre Novice Chase här på Sandown. Sceau Royal kommer med fyra raka segrar och kommer inte ge sig lättvindigt.

Un de Sceaux rids av Ruby Walsh för Willie Mullins och då är det nästan alltid en topphäst, eller hur. I våras gick man i Ryanair Chase, dvs över 1000 meter längre, och kom tvåa. Över 2 miles segrade man sedan i Champion Chase (Grade 1) på Punchestown och det här blir säsongsdebut.
Den franskuppfödde valacken har ett formidabelt CV. Som fyraåring i Frankrike blev det två mycket snygga segrar i bumpers och som femåring kom han till Mullins och tog sin maiden direkt. Därefter blev det sex raka segrar och man var till och med tillbaka i Frankrike och härjade på Auteuil. Sedan blev det ett fall i första starten över fasta hinder innan det blev fyra raka segrar. Tre av dessa var i Grade 1 bland annat Arkle på Leopardstown och Cheltenham. Sire de Grugy och Sprinter Sacre var nu de främsta rivalerna till Un de Sceaux som sina framgångar till trots inte fått det där riktigt stora erkännandet. Un de Sceaux gör gärna racet själv, men lär inte förlora racet på grund av en spetskamp med Saint Calvados.

Racets upplägg lär vara ganska gjutet. Till ledningen går Saint Calvados med Un de Sceaux närmst. Den senare vill inte ha något fusk och ser till att tempot är friskt. Bakom ledarna går Altior och tre hinder ut kommer attacken. Sceau Royal ligger med där bakom och tar vad som bjuds. Ett alternativ är att Un de Sceaux försöker sig på samma taktik som senast på Irland när han slog tex Douvan. Hårt dragande i ledning och släpp ingen över bron. Vi hoppas på det senare, då blir det här kapplöpning när den är som bäst.

Det är även fina race på Aintree under lördagen. Bland annat är det Blecher Handicap Chase där Blaklion borde segra, men Don Poli och Ballyoptic kan också vara med där framme. I Many Cloud Chase rids storfavoriten Definitly Red av Danny Cook (minns jag rätt när jag tror att Danny var i Sverige ofta för några år sedan?). Man står nog för tufft till för Grand National, men man kan alltid pröva Gold Cup istället.

Om någon vill ge mig eller annan hindervän en julklapp så är bilden från Stuart Heron, finns att köpa signerad av artisten och Paul Nicholls.

Banbesökare och myter

När jag var sportchef på Täby Galopp gavs jag många tillfällen att fundera över banpubliken, eller snarare bristen på banpublik. Styrelsen gav mig mål vad gäller omsättning, starttillfällen med mera, men det var också mycket frågor om publiken. Därför läste jag nyfiket en ledare i Travronden häromdagen.

Sedan suckade jag. Det är inte det att skribenten har fel även om han virrar till det genom att först hävda att förstagångsbesökarna trivs på banan och sedan hänvisar till massa fel med produkten. Tänk dyr mat, högt inträde och så vidare. Jag gillar dock förslagen till förbättringar, mer om det senare.

När vi slopade inträdet på Täby fick vi inte en enda besökare till. Däremot slapp vi gå med förlust då vi betalade mer till de som satt vid spärrarna än vad vi fick in i inträde. När vi hade en otroligt prisvärd lunchbuffé var restaurangen full, men spelet ökade inte och inte blev det fler som kom på tisdagskvällarna heller.

I ett dammigt källarförråd fanns mängder av publikundersökningar och konsultrapporter. Alla vittnade om det vi som gillar trav och galopp redan vet. Förstagångsbesökarna är väldigt positivt inställda och kommer gärna tillbaka – bara för att inte alls göra det.

Här i USA har jag läst en distanskurs i Sports Management på Columbia och det har varit en väldigt stor fokus på arenorna får jag säga. Läxan är enkel och egentligen helt självklar. Se alltid till att maximera upplevelsen för publiken. Gräv där du står och påverka det du kan påverka. Se till att korven som säljs är 100 procent kött och supergod. Se till att ölen är kall. Se till att alla platser ser bra och ha TV-monitorer i alla utrymmen där man inte ser sporten. I ljuset av detta gillar jag Travrondens förslag till Food Trucks och så vidare.

Glöm att ”det är för dyrt” och så vidare. Pengar finns och används friskt, men är sällan en avgörande faktor vad gäller nöjeskonsumtion. Det är fullsatt i Capital One Arena när Washington Capitals spelar. Den billigast biljetten uppe i taket kostar 600 kronor och en öl 140 spänn. Alla vill vara där ändå och det är en fantastisk upplevelse. I samma arena och med samma ägare spelar Washington Wizards basket. När Wizards spelar kostar en biljett högst upp 200 kronor, då ingår mat och snacks för 100. Upplevelsen, det som produceras av arenan är i det närmaste identisk. Det är fantastiskt att gå på Wizards matcher och stämningen är suverän.Varför kan man inte ta mer för basketbiljetterna? Det är väldigt svårt att förklara då nästan alla yttre faktorer är likadana (jag vet dock varför, men det är en annan diskussion).

På Laurel Park har Frank Stronach investerat miljoner i en ny fräsch stallbacke och en härlig läktare. Stämningen bland publiken är god och man går in gratis. En buffé på vanliga läktaren kostar 150 kronor. På finrestaurangen 300 kronor. Allt är mycket prisvärt, men publiken lyser ändå med sin frånvaro, framförallt under vardagsgaloppen. Förstagångsbesökaren har det jättetrevligt, men kommer han tillbaka (om han inte heter Otter)? Knappast.

Vad man måste förstå är att det inte går att enkelt locka till sig publik. Det innebär inte att man som bana/arena inte har något ansvar för sin verksamhet. Det gäller att ständigt vara på topp, att ständigt förbättra sig, att alltid leverera den bästa möjliga upplevelsen. Då har man gjort sitt. Då har man tagit ansvar för att förstagångsbesökarna får en chans.

Det är förstås otroligt tråkigt att inse att publiken inte kan trollas fram på beställning eller genom mördande reklam, hur rolig och bra den egna ”produkten” är. Beslutet att gå på en match eller tävlingsdag beror på otroligt många mikrofaktorer. Har jag tid, råd, vad gör familjen, vännerna. När går bussen, finns det parkering och så vidare. Reklamen har väldigt sällan möjligheter att driva publik, dock är den nödvändig för att man ska vara aktuell och finnas i medvetandet. Att Solvalla gör reklam för en tisdagskväll hjälper Elitloppet att vara en publikmagnet.

De flesta förstagångsbesökare kommer med hjälp av en van besökare. När jag var liten åkte jag med pappa till Solvalla och fann en härlig gemenskap på E-läktaren där ”Gröndalsgänget” stod på samma plats dag ut och dag in. Mina kusiner var där med min farbror, en av inventarierna på Valla som dock sitter inomhus nuförtiden. Övriga i gänget tog inte med sina barn och det är inte svårt att räkna ut att det gjorde att publiken inte föryngrades även om jag gjorde mitt bästa för att locka med polarna. Till Täby åkte jag med Farmor med Roslagsbanan. Det hände att det blev en macka på Östra Station och på tåget var det Rollo-kola och Nickel som bjöds. Självklart fantastiskt första gången och jag följde gärna med när tillfälle gavs.

AIK-matcherna på Råsunda under 80-talet. Farsan berättade om fornstora dagar och det var kallt och blåsigt när Gävle besegrades med 1-0 eller det blev 0-0 mot Örebro inför 4000 åskådare. Hockey var det som gällde då, alltid fullt på Hovet dit jag gärna åkte med kamraterna. När jag själv blev förälder fick jag inte ens ta med mig sonen på derby. Det var fulla läktare på fotbollen helt plötsligt, trots (eller tack vare) allt våld och samma usla spel.

När man emigrerar får man automatiskt nya perspektiv. Nya tillfällen att bli förstagångsbesökare och trots att familjen älskar att gå både på hockey och basket (samt sonen på amerikansk fotboll) är det inte så att man hör några röster som tjatar på att få gå. Vi blev medbjudna på baseball och det var något alldeles extra. Otroligt familjevänligt och en sommarsport som ger den överlägset trevligaste underhållningen. Det är ändå inte så att jag köper en säsongsbiljett för 120 000 kronor, men många besök blir det och jag är rätt säker på att barnen kommer att ta dit framtidens dejter och familjer. Arenan har gjort sitt, gott så.

Att gå på trav och galopp är egentligen inte ett impulsköp, en engångsgrej, utan en livsstil, en identitet. Precis i stil med att ”vara AIK-are” och gå på AIKs matcher, eller för den delen Washington Nationals. Det handlar om identitet och att vilja vara med i en gemenskap som antingen pratar hörnvarianter eller formen från förra racet. Att få in folk i gemenskapen är inte lätt, man måste vilja vara med och det är inte många som självmant kommer in på läktaren och börjar prata med sin bänkgranne (mer så här i USA än hemma i Sverige).

Poker gick från att vara en ”sport” för äldre alkade farbröder till att bli hyperpopulärt. Intresset spreds som en löpeld från person till person utan större marknadsföringsåtgärder. När det stod klart att 99 procent förlorade sina pengar till pokerhajarna började folk sluta spela och med ens dog pokern ut även om den ändå till viss del frodas med hjälp av alla nördiga matematiskt begåvade whiz-kids.

E-sport växer lavinartat just nu, utan många kronor i marknadsföring. Marknadsföringen står fansen själva för. Det är inte långt kvar innan E-sports blir större än rundboll här i USA, men hur gör man för att fylla arenor när sporten ändå måste ses på skärmar?

Det bästa sättet att få banpublik är alltså att utöka sin gemenskap. Bjud in vänner och bekanta och spendera tid med dem på banan. Visa ledvolten och förklara defilering och värmningar och vi alla kommer att få det mycket trevligare. En grundförutsättning är förstås att vi inte skäms för upplevelsen på banan. Att vi stolt kan bjuda på ett glas gott vin och så vidare. Man bjuder ju inte sina vänner till en dålig restaurang eller hur? Här gäller det också att släppa snobbismen. På nätet ser vi hur ”experter” förlöjligar nybörjare och folk som spelar ”fel”. Det måste vara lika naturligt att gå på trav och galopp fem gånger om året som det är att gå och se på tre fotbollsmatcher. Man är med i gemenskapen även om man bara går fem gånger! Här har ju ATGs ”Tillsammans” koncept en enorm potential. Alla systemläggare borde bjuda ut ”sina” köpare på banan när det är V75.Varför inte ett ”Andelsspels VM”. Eller än bättre en HTH-match mellan två systemläggare som gör systemen på banan och bara de som är på banan kan vinna priser. Eller nåt, vad vet jag, jag spånar ju bara precis som Ronden med sina förslag.

En gryende trend här i USA är att arenorna sänker priset på mat och dryck och höjer priset på biljetterna istället. Det visar sig att folk tycker att det är väldigt trevligt att köpa en korv för 20 kronor och en pizzaslice för 30 kronor istället för de brukliga 50 respektive 100. Fan Friendly pricing kallas konceptet och det har visat sig att intäkterna faktiskt stiger trots lägre priser. Självklart kompletterar man med high end produkter också. När det sedan gäller att disha ut pengarna för inträdet spelar det ingen jätteroll om det kostar 1500 eller 1800 kronor att gå på matchen. Har man inget inträde får man fundera på hur passande det är med fan friendly prices.

En annan trend – som inte är gryende utan rådande är läget. Location, location, location är mantrat. Förståelsen är att mer och mer gemenskap äger rum centralt. Arenor behöver större och större citylägen för att komma i symbios med städernas övriga underhållningsutbud och service. Om 50000 biljetter till Taylor Swift skall säljas är det en fördel om publiken inte behöver ta två timmar på sig att ta sig till arenan. Läge och komfort är det som gäller och en investering i bekväma bänkar och stolar behöver inte vara fel enligt devisen att påverka det man kan påverka. Solvalla, men också Jägersro har ett unikt läge med goda möjligheter att vara en del i trenden. Det är liksom lättare att ta med sig en vän till Solvalla än till Bro Park om ni förstår. Visst finns det mängder av festivaler och kapplöpningar även ute på landet. Absolut, men den är antagligen bara Elitloppet som skulle kunna ta en flytt till Enköping och ändå dra folk. En mycket bra slogan förresten, Elitloppet – en gång om året. Redan i ungdomen förstod jag att det var så, det var inga problem att locka med sig fotbollslaget på Elitloppet, men till andra stordagar? Tjena.

För att sammanfatta. Glöm att lägre priser i restaurangen kommer öka publiken. Glöm inte att alltid jobba så hårt du kan. Skapa förutsättningar för en trevlig gemenskap och bjud själv in vänner och bekanta. Gillade Nisse att gå på trav? Bjud in Nisse igen och igen för det lär dröja innan Nisse bjuder med sig egna gäster. Slarva inte bort anläggningar med bra lägen. Visst ser det trist ut med tomma läktare, men överdimensionerade läktare är en potential. Underskatta inte trenden, det som gått upp kan gå ner och vice versa.

Visst ska man minnas att on a long enough timeline the survival rate for everyone drops to zero. Det finns dock många exempel på sånt som rest sig ur graven. Ta med dina barn på travet och galoppen, bjud med dina vänner och ha kul. Tillsammans. Då kanske det kan se ut som på bilderna från Armstrongs resa.