Kategoriarkiv: Avel

Juniper Tree

När jag satt och skrev om hästarna i Skåneland- och Manoustielöpning stannade jag till lite extra vid Two Eyed Jack och Valentin Apache. Båda hästarna tränas på Jägersro. Francisco Castro sadlade ut Valentin Apache till seger i Danskt Kriterium. Lennart Jr Reuterskiöld sadlade ut Two Eyed Jack till seger i Svenskt Kriterium. Båda hästarna är efter Juniper Tree och det här skall handla om honom, en av galopphistoriens större floppar.

Juniper Tree avlades efter den klassiska devisen, breed the best to the best and hope for the best och föddes den 27 januari 2011. Fadern var ingen annan än Galileo, själv en produkt av breed the best to the best och kanske den störste sire of sires som kommit fram i modern tid. Galileo har själv 75 Grupp 1 segrare och hans söner har lämnat 14 Grupp 1 segrare. Frankel, Nathaniel, Australia är tre av de främsta Galileo-avkommorna som jag kommer på först, men stjärnorna är så många att det inte går att räkna upp alla. Det är oftast lång distans som gäller även om vissa blir fina milers.

Moder till Juniper Tree är ingen annan än Alexander Goldrun. Själv hade jag otroligt svårt att komma ihåg att hon är ett sto, men jag minns när hon segrade i Pretty Polly (Gr.1) över 2000 meter och jag minns fighter mot Ouija Board. Vi pratar om en 100+ handikappare som segrade i Listed som tvååring. Som treåring blev hon tvåa i Irländskt Guineas och fyra, slagen två längder i Prix Diane. Säsongen avslutades med seger i Prix de l’Opera (Gr.1) och Hong Kong Cup (Gr.1). Att hon inte gick till avel är en gåta, men det blev två Grupp 1 segrar som fyraåring (Pretty Polly och Nassau). Som femåring segrade hon i Pretty Polly igen och karriären avslutades efter förlust i Hong Kong mot Pride.

När Juniper Tree gick genom ringen i oktober 2012 stannade klubban på 950 000 gns (nära 12 miljoner kronor). En galet formidabel summa, men det var ju en potentiell avelshingst som var till salu. Maken till blåare blod går knappt att finna, men visst fast det någon som påpekade att mödernet kunde vara starkare bakåt.

Juniper Tree startade alltså livet med enorma förväntningar på sig. Aiden O’Brien hade förstås hand om Coolmores dyra skyddsling, men sände ändå ut Juniper Tree mot Australia i en maidenlöpning i juli 2013. Spelarna var på det klara med vem som var bäst i stallet. Australia segrade till 1.33 i odds och Juniper Tree var trea, sex längder efter till 11 ggr smeten.

Nästa start blev på Naas och nu blev det förlust spelad till bottenoddset 1.40. 10 längder efter som fyra. Mer än ett år senare var det dags för nästa start. I en maiden på Cork där han var betrodd kom han till ledningen med några hundra meter kvar över 1700 meter. Han kunde dock inte skydda sig mot snabbare motståndare och kom imål som trea. 3-0-0-2 blev resultatraden med strax över 20 000 kronor insprungna. Tävlingskarriären var en av alla dessa när det visar sig att man inte springer med stammen. Resultatet var förstås katastrofalt jämfört med förväntningarna.

Den enes död den andres bröd heter det ibland och Juniper Tree kunde hamna på York Stuteri i Danmark. De första fölen föddes 2016 och med söner som Valentin Apache och Two Eyed Jack är succén redan ett faktum. Med tanke på hur många fina ston som gick till stamlösa, men på ovalen duktige, Gloria de Campeao, borde kön till Juniper Tree ringla över Öresundsbron. Det händer ofta att äpplet faktiskt faller långt från trädet, iallafall vad gäller prestationsavel. Det blåa blodet fortsätter dock rinna blått genom ådrorna.

Dosage-analys av Derbyt

En av de accepterade teorierna kring avel baseras på det faktum av vissa hingstar starkt präglar sina avkommor. Vissa lämnar flest sprinters, vissa flest stayers och så vidare. Dosage är ett sätt att kvantifiera en hästs ”blodprofil” hur mycket stayer finns det i stammen? Hur mycket sprinter? Det här är lätt att göras och görs och publiceras i alla auktionskataloger och hingstkataloger (iallafall i USA). När man konstaterat en profil så räknar man ut ett Dosage Index. I Derbyt ser det ut så här.

1 Buddy Bob                          0.9

2 Nordic Defense               0.83

3 Arctic Waltz                      1

4 Barade                                  0.88

5 Miintaka                              0.9

6 I And I                                     0.8

7 Showy Shaun                      3

8 Johnnybegood                   0.88

9 Sea Lieutenant                   1.59

10 Square de Luynes          0.65

11 Snake Lake                         3

12 Couples                                0.82

13 Shake The Disease        1.67

14 La Belle Epoque              2.67

15 Gemstone                           2.43

Tittar man på Stakes-segrare i USA kan man säga att de som är sprinter snittar mellan 4 och 5 i Index. Över 1600 meter ligger man nära 3 och över 2400 meter ligger man på siffror strax under 2.

De som har siffror över 2 kan dock glädja sig över att indexet har krypt uppåt över tiden. Tex American Pharoah har 4.33. En anledning till att indexet kryper uppåt är att det inte kommer mycket influenser från ultrastayers nuförtiden. De som har siffror under 2 kanske borde vara oroliga för en speedigare motståndare, man att förutsättningarna finns att stå distans är uppenbart.

Det är uppenbart att Dosage är en fantastisk teori som har lyckats kvantifiera sunt förnuft på ett bra sätt över historien. Med dagens tillgång till Big Data måste det gå att förbättra metoden ytterligare.

Coolmore handlar för miljonen

Scat Daddy avkommorna går helt fantastiskt och Coolmore är gärna med och handlar upp de sista avkommorna. Coolmore köpte in sig i Scat Daddy efter några starter hos Todd Pletcher och stallade sedan upp honom på Ashford Stud (Coolmore America). Scat Daddy dog alldeles för tidigt, blott 11 år och avkommorna har bara blivit bättre och bättre, Mendelssohn kan vara nästa megastjärna och kommer tillhöra favoriterna i Kentucky Derby.

Den sista kullen är två år i år och Coolmore var på Fasig-Tipton i Florida där man fick hala upp 1 000 000 dollar jämnt för en son till Scat Daddy – Risky Rachel e.Limehouse. Den odöpte hingsten breezade 200 meter på tio sekunder och såg grymt bra ut. Risky Rachel tog sex stakes segrar och står i New York och hingsten är tävlar alltså med ett NY suffix. Tittar man bakåt på mödernet är det Stakes rätt över och inte vilka som helst utan några riktiga NY-legender som tex Say Florida Sandy. Här har ni katalogsidan

Och här ser ni breezen

Värd en miljon dollar?

Songbird och Tepin sålda

I fullblodens underbara värld ligger de stora ekonomiska vinsterna i avelskarriären och då främst för hingstarna som kan få många avkommor varje år. Fölston kan man få riktigt bra betalt för också, särskilt med bevisad förmåga, inte bara att skapa resultat på banan, men framförallt för att skapa resultat på åringsauktionerna. Ibland ”räcker det” med att vara världsstjärna. De underbara stona Tepin och Songbird gick på auktion idag. Tepin gick för 8 miljoner dollar! Dräktig med Curlin föll klubban alltså på cirka 67,2 miljoner svenska kronor! Köpare var Coolmore som ser till att hålla värdet uppe i många delar av industrin. Tepin gick själv för endast 140 000 dollar på auktion, vilket fynd! Dottern till Bernstein har tjänat över 4 miljoner dollar och hade inga problem att slå grabbarna i tex Breeders’ Mile.

8 miljoner var inte rekordet under Fasig-Tipton. Songbird (Medagliga d’Oro), ett av de ruskigaste ston jag sett, Zenyatta-klass och vacker som få är hon. Hon såldes för 9,5 miljoner dollar till Mandy Pope (Whisper Hill) som år 2012 slog till på Havre de Grace, ett annat fantomsto, för 10 miljoner dollar.

Den här tribute videon kanske inte gör Songbird helt rättvisa, men den är gjord av någon som uppenbarligen gillar henne.

Så här såg Songbird själv ut när hon gick i ringen.

Nu är förstås den stora frågan om vem som får den stora äran att betäcka Songbird. Vem skulle ni välja?

Bra och dåligt från Cup-helgen (Del-2)

Ibland blir man glad. Jag måste erkänna att jag förväntade mig att ett smärre blodbad skulle utspela sig på auktionen ute på Happy Tammsvik i lördags där drygt 60 åringar (av ruskigt skiftande kvalitet) ställdes upp till/för försäljning.

Av detta skräckscenario blev lyckligtvis intet… Det var en massa folk på plats för att besiktiga åringarna och på ungefär hälften av dessa fanns det bara småsaker att klanka ned på – i vissa fall ingenting alls.

Och visst är det som så att bra hästar med god härstamning, professionellt hanterade och uppvisade, lättare hittar ett nytt hem, till rätt pris dessutom, än ”raggiga” och stamlösa individer, Det är bara att läsa resultatlistan!

Snittet och medianen visade plus vilket känns urstarkt då snacket innan auktionen hölls på en mer än lovligt deprimerande och baissande nivå. Toppnumren fick rätt betalt i de flesta fall, precis som det ska vara, och jag skulle bli ytterst förvånad om vinnaren av Magic Million anno 2018 hittas på den nedre halvan i årets resultatlista från åringsauktionen. Den som lever får dock se som
man brukar säga…

Auktionens dyraste häst, vågar man gissa på namnbyte till Carlras Morocco? Foto: Helena Mansén/Svensk Galopp

Ett stort och rungande hurra till Roger Asp, Leif Wretman och resten av staben kring auktionen. En bättre lunch än den som arrangören bjöd de aktiva på inför auktionen var inget annat än av storslagen kvalitet.

Och visst är det som så att den ytterst entusiastiske och influgne auktionisten Alastair Pim är väl värd sitt arvode?! Den snubben kan få den mest pessimistiske spekulanten att höja högernäven ett par extra varv – enkom med hjälp av humor och sitt ytterst pålästa sätt.

Ett par tips (i all välmening dock) till nästa års auktion. En av mina äldsta kompisar Johan P, vi gjorde faktiskt ”lumpen” ihop för typ 30 år sedan, körde upp ett par hästar åt en kamrat. När han vaknade upp på auktionsmorgonen (efter visst nattsudd visserligen) och masade sig ned för att äta frukost på Happy Tammsvik strax efter klockan 09.00 möttes han endast av tomma fat i matsalen och ett mer än lovligt snorkigt bemötande. ”Här finns det inga möjligheter att få en macka eller ett ägg för vi stänger minsann bespisningen 09.00 – inte 09.10”! Jag orkar egentligen inte kommentera detta, men vad faaaan…?

På vilken plats i världen visar man upp hästar på gräs? Jag har varit runt jorden ett par varv genom åren och på ingen auktionsplats – förutom Happy Tammsvik, gör man detta. De åringar som var intressanta för oss fick vi skrittade/uppvisade på grusvägen bakom stallarna och det fungerade dock alldeles utmärkt.

60 spänn för 33 centiliter ljummen bärs och 25 kronor för typ tio bitar Gott och Blandat – är det okej? Näppeligen om ni frågar mig.

Tänk om vi hade kunnat marknadsföra auktionen till våra vänner som äger travhästar på rätt sätt. Nu såg vi bara Stefan ”Tarzan” Melander av de personer som sorteras in i kategorin ”åkerirörelsen” på plats. Väl så, men med bättre planering på marknadsföringen hade snittet kunnat bli avsevärt högre – OCH SÅ ÄR DET BARA!

Återkommer med del-3.

Stamtavleanalys Dorcia

Pappa var miler och avelsnit, mamma tidig sprinter. Ändå har Dorcia visat sig helt oemotståndlig så fort hon plockades upp till fullvuxna 2400 meter, och i rask takt vunnit Svenskt Derby, Oaks, och idag Stockholm Cup (Gr3) på synnerligen övertygande vis. Ett skärskådande av hennes stamtavla kanske kan ge en ledtråd till hur det här kunnat gå till (förutom att Stall Junior gjort ett skickligt tränarjobb förstås).

Treåriga Dorcia och P-A Gråberg sveper den äldre eliten och vinner Stockholm Cup. Foto: Elina Björklund/Svensk Galopp.

Far: Henrythenavigator (född 2005 e. Kingmambo-Sequoyah e. Sadler’s Wells) tävlade för Aidan O’Brien/Coolmore och var sin årgångs ledande miler. Som treåring tog han fyra raka Gr1-segrar över 1600 meter (Guineas i både England och Irland, S:t James’s Palace Stakes på Royal Ascot samt Sussex Stakes). Karriären avslutades samma år på hösten som tvåa i Breeders Cup Classic – enda starten över 2000 meter och den enda på annat underlag än gräs (Santa Anita hade då syntet), men det gick alltså finfint.

Hans egen stamtavla är också mer stayerbetonad. Även om fadern Kingmambo var miler har hans avkommor en genomsnittlig segerdistans på 1800 meter, och legendariske morfar Sadler’s Wells står ju definitivt för stamina.

Trots att Henrythenavigator lämnat Gr1-vinnare anses han nog vara en präktig flopp. Betäckningsavgiften dalade stadigt från de 65 000 dollar han kostade debutsäsongen 2009 i USA, ner till 7 500 euro på Irland i fjol. Och i höstas såldes han vidare till Ryssland, inte någon hedersbetygelse precis.

Mor: Spinola (e. Spinning World-Exocet e. Deposit Ticket) var en snabb och tidig sort som redan i juli som tvååring skaffade sig sin största merit, seger i Cherry Hinton Stakes (Gr2) över 1200 meter. Resten av karriären blev helt misslyckad över 1400-1600 meter och hon gick till avel som fyraåring. Hon är syster med en Gr2-vinnare över 1600 meter.

Spinolas far Spinning World är liksom Kingmambo en helt egen produkt ur familjen Niarchos fantastiska uppfödning, och de båda var absolut toppklass över en mile – Spinning World vann Breeders Cup Mile, Kingmambo Prix du Moulin. Och liksom Kingmambo har även Spinning Worlds avkommor i snitt klarat lite längre distans än sin far.

Spinola får med beröm godkänt för sin avelskarriär (fyra avkommor med bästa RPR på 95-109, Dorcia oräknad), och det är uppenbart att hennes barn gillar betydligt drygare distanser än sin mamma:


  • stoet Kirkinola (e. Selkirk) vann Listed i Frankrike, över 1650 meter vilket får sägas vara ett stayertest för en tvååring i september
  • stoet Lady Dragon (visserligen e. Galileo) har varit Listedplacerad


[...] Läsa hela inlägget

Inget blodbad på Tammsvik

Nej, dagens åringsauktion på Tammsvik blev långt ifrån det ”blodbad” somliga oroat sig för och till och med förutspått. Efter en något skakig inledning fick vi istället se en rätt sund och positiv auktion, utan extrema toppar men där den som presenterade en välsvarvad, välstammad ettåring fick sina utlägg tillbaka och ofta lite mer därtill. Som det ska vara. Att det sedan blir låga bud på en ettåring där varken far eller mor lämnat eller varit stjärnor är väl när allt kommer till kritan inte mycket att förvånas över.

Utan att officiell resultatlista ännu föreligger (reservation för ihopräkningen alltså) kan man ändå slå fast att barn till Reliable Man och Barocci var de som lyfte totalförsäljningen – den förstnämndes fem avkommor drog in drygt 1,2 miljoner kronor, medan Baroccis elva sålda klubbades för nära 2 miljoner. Det blir snitt på ca 240 000 respektive drygt 180 000; inte pjåkigt alls, gissar jag att säljarna tycker.

”Alla” surrade om Rävdansens snygghingst Morocco (e. Barocci-Sweet Fox Fever) och visst blev det också auktionstoppen, såld till hästägare hos Sören Jensen för 440 000 kronor. Tätt därefter kom rosagrå kaxputten Reliable Rock (Reliable Man-Rock the Legend) som stannar i Sverige, hos Patrick Wahl, efter dennes slutbud på 430 000 bagis.

Klen bild, men längst bort står Morocco och blir såld. Foto: MA.

Sprängde 400 000-kronorsgränsen gjorde också Shenanigans (e. Footstepsinthesand-Tiger Goddess), där norske storhästägaren Nils Petter Gill använde lite av segerpengarna från Mikklus Makklus Breeders’-seger för att förnya sin kollektion. Just Nils Petter Gill är värd en extra rad eller två: han såväl sålde som köpte och var dessutom i repriser viktig underbidder som såg till att flera av dyringarna rände iväg. Fler såna, tack!

På avelshingstsidan i övrigt höll sig pålitlige Eishin Dunkirk fortsatt populär fast utan den där riktiga höjdaren (mest för Royal Diamond u. Mujdeya, 160 000 kr). Och när mödernet är riktigt vasst betingar även Merchant of Venice-avkommor höga priser: Senorita Blooms dotter för 250 000 kr, Bloomerettas son för 150 papp.

Noterades också att Reliable Mans uppfödare Carina Klingberg var på plats. Hon meddelade att hingsten nu har återvänt till sitt stuteri på Nya Zeeland, och har deltagare i flera australiensiska klassiska lopp närmsta tiden. Själva har Carina och Sven Hanson sannolikt starthäst i självaste Arcen kommande söndag – Alain de Royer-Dupré-tränade One Foot In Heaven (u. Pride) som ska försöka förbättra fjolårets sjätteplats. Inte illa.

Och vem kilade runt och betygsatte hästexteriörer för fullt om inte Stefan ”Tarzan” Melander, som lät riktigt sugen på att återigen skaffa galopphäst att träna själv, ”men det måste vara en hingst”. Något köp blev det dock inte denna gång.

 

Tankar inför Tammsvik

Tänkte börja med några rader inför åringsauktionen på Tammsvik på lördag. Att döma av York-auktionens utfall fortsätter de senaste årens trend med några få toppar som verkligen sticker ut prismässigt – de allra snyggaste och mest välstammade blir det ordentlig fight om – men alltför många som slumpas bort eller inte ens får ett bud. Återropen var också många, vissa dock till priser där man undrar om hästen ens var till salu.

Nåväl, om jag räknat rätt slutade medianpriset för de sålda hästarna på bleka 40 000 danska kronor, det täcker väl inte ens hälften av kostnaden för uppfödningen och är förstås långt ifrån bra.

Avkommor till Appel Au Maitre och utländska hingstar fick i stort sett alla de högre buden, dessutom hade lite överraskande gamle Binary File två som kostade mycket. Juniper Tree och Center Divider var ”ojämnt populära” med ett par fina toppar men ett flertal till vrakpris, medan hingstar som Helsinki, Kahyl, Mingun och Mutajally inte hade så många fans.

Fjolårets auktionstopp, Appel La Legende. Foto: Helena Mansén/Svensk Galopp.

Vibbarna inför den svenska auktionen är väl knappast alltför positiva med allt strul kring Bro och osäkerhet inför avreglering av spelmonopolet. Och det finns ett par prövade, (alltför) välanvända avelshingstar vars avkommor köparna inte lär vifta ihjäl sig över.

Å andra sidan är kullen och därmed utbudet inte stort, vilket borde pressa upp priserna på de som ändå finns att välja på.

Katalogen har förstås luslästs i jakten på guldkorn, och sådana finns det en hel del av. Många av hingstarna vet vi var vi har, men det finns tre unga och välrepresenterade som kanske känns lite knepiga att bedöma.
Här lite funderingar kring dessa:

Reliable Man (5 auktionsåringar) startade själv inte förrän i april som treåring, inledde med tre snabba raka segrar varav den sista i franska Derbyt som halvskräll till glädje för svenska delägare. Avslutade karriären som femåring med karriärens andra Gr1-seger, i Australien. Kan knappast förväntas lämna tidiga hästar så att stoet Narella vann Gr3 i Baden-Baden nyligen måste ses som klart positivt.

Har stått på Nya Zeeland för motsvarande drygt 100 000 kronor vid dräktighet samt på Röttgen i Tyskland för 6 000 euro. Flyttas till Frankrike 2018.
Plus: Överlägsna tävlingsmeriter. Gediget möderne. Auktionspriserna hålls än så länge uppe både på Nya Zeeland och i Tyskland. Breedersanmäld.
Minus: Ingen start som tvååring. Stam som skriker gräs och lång distans. Dalakhani ingen ”sire of sires”. Något oklart hur bra avelsstarten egenligen varit, hittills bara tre vinnare i NZ/Aus där avkommorna fyllt tre år.

Verdict: Högintressant om man godkänner avelsstarten, har tjock plånbok och kan stå ut med att avkommorna möjligeon vantrivs på dt. Speed och grusstam i modersstoet skulle knappast skada.

Barocci (12) är nytillskottet i Rävdansens fina hingstpark, och de presenterar sina egna åringar så lockande att man blir småsugen på att bjuda på varje. Baroccis tävlingskarriär sträckte sig faktiskt över fem säsonger och han löpte placerad i Gr3 i Frankrike och G2 i USA. Störtcool härstamning som son till japanske fantomen Deep Impact (ett föl såldes för över 40 miljoner kronor på Hokkaidoauktionen i somras!) och med ett av Wildensteins klassigaste mödernen.
Plus: Stam att falla handlöst för, Deep Impact är stekhet. Borde passa fint för Sverige med både dirt- och gräsinslag. Granna, kraftiga avkommor.
Minus: Själv inte i riktig toppklass.

Verdict: Profilen liknar Rävdansens andra framgångsrika hingstar så varför skulle inte Barocci kunna bli en ny Diaghlyphard? Dock alltid en risk med oprövade kort, trots allt blir de flesta avelshingstar nitar.

Hallucinate (7) skadade sig som tvååring och kom aldrig till start. Stammen är helamerikansk och av toppklass, pappa Street Cry och en AP Indy-mamma som själv vann G2 och lämnat en vinnare av G1-lopp (på gräs). Hela familjen kryllar faktiskt av stjärnor.
På York fanns elva Hallucinateavkommor i katalogen men bara fyra såldes för i snitt 36 250 DKR, dock ropades två tillbaka trots bud på 170 000 respektive 280 000 DKR.
Plus: Härlig amerikansk stam och även om det är dirt track som gäller i första hand borde gräs funka fint också.
Minus: Ostartad.
Verdict: Historien talar inte direkt för ostartade hingstar, hur bra stam de än har, och hur lovande de än tränade före skadan. Om man vore elak skulle man nämna Bold Irish. Stor chansning.

Lycka till på auktionen!
/Armstrong