Kygo, Timo och Espen.

Julian, Caroline och Madeleine.

Andreas, Fredrik och så Madeleine, igen.

Söndagens storloppsdag på Bro Park såg förhand ut att bli den vanliga norska segerparaden, men utmynnade oväntat och glädjande i en klang- och jubelföreställning för hemmalaget, som tidigare i år haft klart svårt att hävda sig när det dragit ihop sig till högbetalda, öppna årgångslopp.

Två av segerhästarna är dessutom svenskfödda, och man hade kunnat köpa dem för en spottstyver. Mr Kygo (e. Hallucinate) återropades av sin uppfödare Ljungstorps Stuteri för löjliga 10 000 kronor på SÅEF:s auktion, medan Katarina Jacobson står som köpare till sin egna Espen Hill (e. Helsinki) på den danska motsvarigheten, för 38 000 danska. Förresten – längre ner på den resultatlistan hittar man en annan klassiskt vinnande Helsinkiavkomma i Jockeyklubbens-ettan Arabianranta, som bytte ägare för uschliga 25 000 danska kronor. Nåja, ett par år i efterhand är det extremt lätt att köpa häst, och det finns förstås långt fler exempel på ettåringar som kostat hundratusentals kronor utan att sedan göra någon glad.

Enda häst i söndagens segertrio att verkligen säljas på auktion var Timo Nurmos (e. Le Havre), som i Deauville i oktober i fjol ropades in för 45 000 euro av Erik Ivares och Paul Harley. Långt ifrån billigt med svenska mått mätt, men i nuläget ingen dum investering alls. Orutinerade Timo såg helslagen ut i sista sväng när han var under kraftig ridning i mittfältet, men fann nya krafter och kunde avväpna favoriten Jet Action. Att ta sig samman och avsluta loppet så, det klarar bara en bra häst (understödd av en bra jockey i Fredrik Janetzky), och nog är detta en värdig Vinterfavorit till Derbyt.

Bro Parks dirt trackbana var nyomlagd och såg rätt geggig och plaskig ut efter all nederbörd, så att Mr Kygo kunde vinna trots en närmast hopplös löpning sist i kön känns än mer imponerande. Här såg ju Noosa Prince stenklar ut i ledningen, men Andreas Tapia Dalbark fick upp en otrolig speed på Mr Kygo som förblev obesegrad på grus i år efter tre försök. En finfin fjäder i hatten för Julian McLaren.

Madeleine Smith driver inget stort stall, och hon är närmast unik i det att hon både tränar och rider sina hästar i lopp. Med svenskfödda hästar utan spektakulär härstamning har hon nu vunnit klassiska S:t Leger två av de tre senaste åren, Muteki och Espen Hill, och det är ruggigt starkt. Espen Hills invändiga avslutning var så kraftfull att man nästan önskar att Privilegiado varit sitt rätta jag, i så fall är jag övertygad om att det hade blivit riktig kamp och utgången inte alls given. ”Malle” kunde också glädja sig åt black type på sitt fina sto Luisette Hill (återropad av samma uppfödare för 45 000 SEK som ettåring…) tidigare under den gråa eftermiddagen.

En hel del norskt blev det förstås ändå, först med övertygande tvååringen Quagmire, också e. Le Havre och faktiskt köpt på samma auktion som Timo Nurmos, men för 46 000 euro. De här två kommer garanterat stöta på varandra i Derbyserielopp 2020.

Petersens auktionslöpningsdubbel med Ascot Brass (e. Juniper Tree) och Careless Whisper var naturligtvis också snygg.

Men sedan var det väl för träligt att underbara Appelina inte fick avsluta sin storslagna karriär med seger, på för lång distans på för tung bana. Eller ska man snarare glädjas åt att Derbyvinnande High As A Kite (e. Manduro) å sin sida äntligen visade lite form igen och fick gå till avelsboxen som en vinnare? Nu hoppas man att båda dessa superston stannar i skandinavisk avel, de behövs.

Ojämna, tunna Fillies and Mares skulle väl trots Listedstatus för övrigt inte ha legat på V64 när ett så superschysst spellopp som den handikapfinal som vanns av Leo Kalejs fanns att tillgå. Men då hade det å andra sidan knappast blivit en fet Jackpot som nu rullade över till nästa söndag…