Det går lite trögt här på ledvolten, men jag tänkte dela med mig av mina upplevelser från gårdagen på Laurel Park. Det var en helgmåndag vilket uppvägde det dåliga regniga vädret som gjort banan riktigt muddy.

Det tar 20-25 minuter ut till Laurel hemifrån mig i Bethesda och när jag kom fram vid halv tolv så var det inte många bilar parkerade utanför den stora anläggningen. Jag ställde mig på gratisparkeringen, men vill man ha övervakad parkering finns det för 7 dollar och då slipper man gå så långt också. Hästägarna står där och den parkeringen är rätt välfylld.

När jag kommer in börjar jag med att köpa Daily Racing Form, jag vill följa fler banor än bara Laurel och det kostar mig 6 dollar för den mastiga publikationen fylld av formrader. Normalt laddar jag ner allt på ”paddan” innan jag åker till banan, men den börjar uppföra sig opålitligt. Jag lär inte sluta med min nya rutin efter den här dagen.

Det är tomt i baren TIPS som ligger vid mållinjen och där jag nästan alltid sitter, jag beställer en bucket öl för 14 dollar vilket innebär att jag får en öl direkt och sedan tre stycken pokermarker som jag kan växla in till kall öl utan att behöva springa omkring med en riktig ”bucket”. Till lunch skippar jag mot rekommendation buffén för 15 dollar utan tar istället burgaren ”The Duke” som jag vet håller hög klass och kostar 12 dollar. Medan jag väntar på maten kollar jag formen på Gulfstream och skickar iväg ett FB-meddelande till Fanny Olsson som jag hoppas är på banan. Hon är dock på väg hem så jag får förlita mig på synintrycket av banan. Nu går jag till insättningsautomaten där jag stoppar in 200 dollar och får ut ett kvitto på 200 dollar vilket gör att jag kan spela i automaterna istället för i luckorna. När jag gör system blir det bara krångligt eftersom en amerikan aldrig kan förstå en svensk som säger ”fååår” med engelskt uttal…och häst nummer fyra vinner ju ibland…

Det blir två system till Gulfstreams V5a, ett med spik på två av Castellanos och ett lite mer chansartat. Nu börjar jag gå igenom Laurel och även här är det V5 som gäller. V5 här har ett spelavdrag på 12 procent, det är hål i huvudet att spela något annat! Här bestämmer jag mig snabbt för att det blir för dyrt att ha båda som kan vinna i första racet, jag får spika en och spela vinnare på den andra. Baren börjar nu fyllas på med folk och det snackas och kommenteras både till höger och vänster. Jag har några initierade hästägare till vänster och två tränare och en höjdare inom spelbolaget på min högra sida. Vi snackar lite allmänt och jag sitter förstås med spetsade öron när jag sjunker in i formraderna och burgaren.

Amatör som man är hajar jag till när oddsen kommer upp till första racet, då har jag redan fått in första på Gulfstream och hade dessutom en lillpeng på segraren Zeus Odin som ledde runt om på gräset. Nu ser jag att Mila Jane är stor favorit att slå mina två hästar och när jag går tillbaka till systemet så ändrar jag om systemet. Självklart vinner min orginalspik och jag sätter på mig dumstruten. När oddsen till nästa race dyker upp har mitt förra misstag gjort mig skarpare. Likt Odysseus binder jag mig kring masten och spelar ändå oddsaren E M Maximus framför två av mina andra idéer istället för favoriten som jag inte tror på alls. Samtidigt har jag suttit still när man ridit på Aqueduct och första spiken på Gulfstream segrade. Maximus gick nu och vann vilket innebar att min komb gav 121 ggr pengarna. 121 x 10 = 1210 dollar vilket gjorde mig inspirerad att titta till Aqueduct för en V4. Tredje racet på Gulfstrem gick till Castellano igen vilket gjorde att jag satt med två system kvar. Värdet var knappast högt, men ändå chans till bra pengar och jag satt nöjd och såg på när jag fick in första på Aqueduct samtidigt som jag pluggade V6 till Laurel. V5 på Gulfstream sattes, men gav bara 190 dollar, jag fick dock ut 231 dollar, det är utdelning även på 4 rätt där nere tydligen, alltid lär man sig något!

Nu har jag börjat prata rejält med tränaren till höger om mig som är mycket intresserad av ett race på Parx där han ska claima en häst. Hästen ska gå över hinder i framtiden, men kommer att kosta gratis eftersom den förlorar idag och sedan kommer vinna en claimer i nästa start. Listigt smyger jag iväg och lirar en slant på komben med den hästen före alla. Racet går och Sir Ray kommer in tvåa till tränarens förtjusning. Det blir dock en inquiry och när vi ser head on kameran inser vi alla att segraren (som dessutom var lampan) kommer att diskas efter en rejäl utbrytning och störning samt att jockeyn råkar klappa till motståndaren i huvudet när han försöker styra tillbaka. Det var inte riktigt läge att slänga fram bongen och skrika ”yes” när tränaren malde på om och om igen att den där diskningen kostade 7500 dollar, prissumman i den claimer han nu inte kan vinna nästa vecka. Självklart gick claimen igenom. 260 dollar in på komben till mig, sweet.

V6 1 överlevdes och V4an på Aqueduct satt som en smäck till 126 dollar. V6 2 överlevdes också och nu var det dags för första spiken. Lonely Weekend är just en sådan häst som kommer till Laurel från New York för att gå ner i klass och segra, men ändå alltid förlorar. Tränad av Graham Motion, ägd och uppfödd av Wertheimers med en riktigt bra stam (Tiznow på AP Indy sto) såg jag dock inte hur just den här skulle kunna förlora och det blev en litet kliv på toton också. Efter en dålig start såg han trög ut hela vägen, men gick förbi i sista stegen till oddset 3.40. Tackar och bockar.

Helt plötsligt försvann hela tränargänget till höger med en väldig fart. De såg nervösa ut och jag tittade upp och såg en häst som inte riktigt skötte sig när den leddes ner mot ledvolten. En titt i programmet visade att det var tränaren till högers häst och jag noterade att de inte sagts ett ljud om den hela dagen. Jag kliver fram till luckan och lirar. Oddset är bleka 1.90, men segern tas med åtta längder och jag blir faktiskt hämtad efter racet och tas med till vinnarcirkeln för en bild. När storfavoriten torskar i nästa, men jag överlever är det spännande på V6. Sitter med spik på tredjehandaren och är inte alls rädd för favoriterna. Istället är det nr 4 Montrico som jag gillar. Tränaren är 25 procent det här meetet och bra på att claima och sätter upp Angel Rodriguez som har två segrar på de tre ritter han haft här. Häste ser smällfin ut och jag jämnar av ett vinstkvitto och lirar 128 dollar. 13,60 blir vinnaroddset så jag har råd att tanka på vägen hem trots att bensinen gått upp från 4.25 till nästan 5 kronor per liter! Lite synd på streckspelen var det allt. Ändringen i första på Laurel kostade 2500 dollar, men dagen slutade ändå upp några lax.

Det fina med galoppen här är att upplevelsen på banan är så otroligt svensk, men faciliteterna är så otroligt mycket bättre och allt är så mycket mer prisvärt. Man har rustat upp för stora pengar utan att egentligen förändra något i grundkonceptet. Det finns enorm potential kvar här i USA. Inte en spelare tittar ner i mobilen och spelar. Det är ingen försäljning av spel och en hel del förbättringspotential vad gäller upplägg av tävlingsdagen.

När ni är trötta på att turista i den dyra och dåliga storstaden New York, åk då till Washington DC, kolla in monumenten, historian och planera in ett besök på banan. Jag guidar självfallet!