Det finns ett par ställen på jorden dit jag alltid återvänder. Ni vet – det där suget efter en plats där man trivs på alla sätt och vis är en last – ytterst svår att värja sig emot, vänja sig av med.

Nu sitter undertecknad på SAS-flyget till Paris, men det är inte den franska huvudstaden som är huvudmålet den här gången utan Atlant-pärlan Deauville som lockar med åringsauktion samt kapplöpning i toppklass i dagarna tre.

Katalogen är naturligtvis studerad från pärm till pärm, men som min gode vän ”Sir Barry” alltid säger. ”Man köper inte hästar på papper utan på indiviiiiiden”. Det tog mig typ 50 auktionsbesök och besiktning av 20 000 hästar innan jag hajade det där fullt ut, men nu är man i alla fall upplyst och en bit på väg även om man aldrig blir fullärd – är fortsatt en novis.. Det fina med just den här oktoberauktionen i Deauville är att priserna inte är direkt hutlösa – vilka de är under den mer flashiga auktionen på samma plats i augusti. Under den veckan handlar det mer om att synas och folk bryr sig föga om något att tvingas betala direkta överpriser för de (i och för sig) ytterst välstammade och i de flesta fall snygga individerna.

På fjolårets auktion inhandlade vi (jag och agent Börje Olsson, a.k.a. ”Sir Barry”) Mastercraftsman-avkomman Global Boxticker. En snygg, men ännu väl stor och grön individ som vi faktiskt har Derbyförhoppningar på. För det är ju just som så. När klubban faller, på vilken auktionsplats som helst, börjar man drömma om storlopp, världsmästartitlar och det fina är – innan ”kusen” startar finns det ju inget facit som motbevisar och väcker upp en från de där drömmarna. Men det ska alla veta: åringsköp är något av ett lotteri. Ju fler lotter man har, ju större chans har du att dra högsta vinsten i auktionstombolan… Det handlar om att plocka bort nitlotterna efter bästa förmåga och sedan gör det ju faktiskt inget om hästen har en aptitretande katalogsida – så är det ju defacto.

I Deauville är det alltid trevligt – oavsett väder och vind. Auktionshuset Arqana är proffs ute i fingerspetsarna och hjälper till med de mesta. Vill man ha ett hotellrum så fixar de det. Vill man att de bokar ett bord i restaurangen på banan som ligger ett stenkast bort från auktionsområdet fixar de det. Missar man tåget till Paris så fixar de fram en bil med chaufför (då måste man dock i regel ha handlat duktigt)… I kväll är det bjudning, precis som vanligt, för tränare, ägare, agenter och allsköns annat löst folk, och det är en tillställning jag inte under några omständigheter kommer att missa. Föreställ er en buffé slash coctailparty på Grand Hotel i Stockholm – så kan ni multiplicera den synen med tio för att förstå vilken ambitionsnivå ultraproffsen på Arqana lever efter. Här har många konkurrerande auktionshus mycket att lära. Ingen nämnd, ingen glömd.

Oavsett vem som vinner Vinterfavoriternas Pris på Bro Park torsdag kväll finns det ingen, precis som kollega Armstrong redan skrivit i detta forum, någon som kan knuffa ned Hans Adielsson-tränade John O Kelly från toppen av Derbyrankingen nästa år. Den hästen går till vintervila som solklar ”Vinterkung”. Och ja. Hästen är döpt efter auktionsutroparen med samma namn. Undrar om ”Hansmajestät” stämde av med gentlemannen Mr O Kelly att det var okej? Skit samma för resten. Ett riktigt coolt namn på en riktigt maffig och cool häst.

Det ryktas om att Wido Neuroth smög omkring i Newmarket under ”Book One” i förra veckan. Smyga runt kan ju visserligen alla göra, men köpa häst under de där dagarna är det ytterst få som klarar då snittpriserna landar på styvt tre miljoner kronor. Men…enligt säkra källor så ska den gode Wido, helt under radarn, införskaffat en åring utav sällan skådat slag. Guldstjärna till den som först listar ut och postar vilken åring som gick till Norge i kommentarfältet nedan. Huvaligen!

Andra platser jag längtar tillbaka till, besöker varje år (med vissa undantag) är:

Baden Baden: en underbar stad som har allt. Är typ lika stor och tätbefolkad som Säffle, men har en kapplöpningsbana och auktionshus av världsklass. Dessutom ett Operahus och Casino, golfbanor, shopping samt bra mat och dryck. Billigt är det också!

Dubai: Man kan ha en massa åsikter om det lilla ökenemiratet som fortsatt växer så det knakar, men klimatet är helt perfekt och kapplöpningen bra för att inte säga magnifik. Nu har man även ett Operahus och det kommer med 100 procents säkerhet besökas vid vårt nästa besök. Bland restaurangpärlorna rekommenderas den ”hemliga” pärlan The Boardwalk” som ligger vägg i vägg med golfbanan och Yatch-klubben – precis vid creeken, samt den asiatiska buffén på Sheraton Creek Deira. Boka bord i god tid och sitt ute. Ett sagolikt och ytterst prisvärt ställe.

Indien: Antingen älskar man det eller så hatar man det. Bombay är en helt galen stad som måste besökas – boka rum på Taj Mahal, världens i särklass bästa och klassiga hotel. Bombays kapplöpningsbana ligger mitt i stan och är förmodligen värd 100 gånger mer kulor än vad Svensk Galopp fick för Täby. Kerala har sitt ”backwater” och ögruppen Andamanerna är så svårtillgänglig att turisterna ännu inte hittat dit. Men, stället som är obligatoriskt att åka till är den pyttelilla byn Agonda i södra Goa. Det finns precis ingenting att göra förutom att slappa, få massage och gå till frisören. I Agonda kostar det under 1000 spänn om dagen för en familj att hänga. Detta inklusive lyxigt boende, frukost lunch och grym middag samt kalla Kingfishers så  man storknar. Kolla omedelbart in Agonda White Sands hemsida. Det är paradiset på jorden – i vart fall om ni frågar mig.

Paris: Undrar om jag inte varit där typ 50 gånger? Vilken sjukt underbar stad. Fast jag nästan alltid bor i samma kvarter hittar man nya smultronställen precis varenda gång. Kapplöpningen är av världsklass och utbudet av kultur och shopping är så omfattande att man knappt kan ta in det i huvudet. Restaurangtipset är bistron Vau Du Ville som ligger vid börshuset. Precis lika bra mat om inte bättre än den mer kända krogen La Cupoule serverar – dock till avsevärt bättre priser och dessutom i lugnare miljö. Av alla de banor som trängs i Paris förordar jag ett besök på hinderbanan i Auteul. Tror faktiskt att det var den bästa måltid jag någonsin serverats på en kapplöpningsbana – och jag har varit på massor… Apropå det. Snart är det dags för den årliga resan till Prix d´Amerique.

Hoppsan. Nu är det dags att landa. Tiden går fort framför tangenterna. Håll tummarna för att vi hittar en häst eller två.

Återkommer i ärendet.

Må finast av alla