Ibland hittar man saker som man bara måste följa upp. När jag läser Trav och Galopprondens Vinternummer från 1959 hittar jag en för mig helt fantastisk berättelse. Det är en berättelse om The International Trot på Roosevelt Raceway som kördes första gången just 1959 och blev en stor succé. Reseberättelsen av ”Sannlunn” är otroligt charmig och eftersom jag själv emigrerat till USA känns den väldigt personlig för mig. Som intresserad (understatement) av Trav- och Galopphistoria noterar jag särskilt skribentens förslag till förbättringar, förbättringar som man helt klart tog till sig. För mig som liten grabb var det en självklarhet att hästarna jag klockade från Solvallas E-läktare hade värmningsvoljockar.
Segrare i själva racet var ingen annan än Jamin (e. Abner) och här hajjade jag till. Segrade inte Jamin i Elitloppet? Några slagningar senare kunde jag konstatera att Jamin 1959 segrade i Elitloppet och var tvåa i Åbys Stora Pris. International Trot segrade han ju också i och han segrade även i Grand Pris des Pays-Bas i Holland! Vilken globetrotter!
På hemmaplan segrade Jamin 1959 i Prix d’Amérique, Prix de France, Prix de Paris, Prix de Sélection, Grand Criterium de Vitesse de la Côte d’Azur och Prix de Bourgogne. Han segrade i Prix de Bourbonnais 1958. Vilken häst. Jag tänker omedelbart att det här är en av världens bästa hästar genom tiderna. 1959 var han garanterat bäst i världen.
Sedan ser jag stamtavlan på Jamin och ramlar nästan av stolen. Det är som att vi blir själsfränder när jag inser att när jag inser att Gamins mormor, Gladys, är ett fullblod efter Craig An Eran (e. Sunstar) och Gainsborough Girl (e. Gainsborough). Det här är inga dåliga papper. Jag känner mycket väl till Craig An Eran som är undan Maid of the Mist (e. Cyllene). Cyllene (e. Bona Vista) var aldrig anmäld till Derbyt, men garanterar årgångens bästa häst. Han blev i sin tur farfar till Phalaris (e. Polymelus) som är ansvarig för hingstlinjer som Mr Prospectors, Unbridles, Bold Rulers och Northern Dancers. Helt klart en av de viktigaste hingstarna i världshistorien. Maid of the Mist mor var ingen annan än Sceptre (e. Persimmon) och Sceptre har sin egen Wikipediasida.
Som avelshingst verkar det inte gått något vidare. Jamin hyrdes ut till USA för 800 000 dollar, en galen summa på den tiden. Trots det förekommer han inte i en enda stamtavla när jag kontrollerar indexet i ”Modern Trotting Sire Lines” av John Bradley. Som 23-åring återkom Jamin till Frankrike där han fortsatte sin avelskarriär och sedan somnade in 1982. Värt att notera är att Jamin faktiskt förekommer i en väldigt viktig stamtavla. Ourasi (e. Greyhound TF). Tyvärr lever den stamtavlan inte vidare, men visst är deras släktskap ändå intressant.
Jamin föddes på Haras Rouges-Terres och var ständigt omskriven som ”Seigneur des Rouges-Terres” eller ”orgueil des Rouges-Terres. Han ansågs vara beviset på att den franska travarrasen var (är) världens främsta . Läser man Larousses definition av ”Orgueil” ser man att det även kan betyda högmod vilket fransmän ibland har. När jag läser om Jamin i ”Courses et Élevage” från mars 1959 blir det tydligt att fransmännen inte har någon Jantelag. Först beskriver man vinterns alla framgångar men i sista stycket sägs det att man nu satsar mot Skandinavien för att senare ta sig över Atlanten. Med facit i hand vet vi hur det gick. Det vet dock inte journalisten ”Melville” som skriver att Jamin kommer bevisa att han är lika bra över alla distanser och att han är ”Capable de tenir la dragée haute aux spécialistes américains du ”mile”” vilket snabbt översatt betyder att amerikanarna kommer få sig en dyr läxa.