TOKYO. Brittisk galoppsports gulligaste och skickligaste jockeypar är Hollie Doyle och Tom Marquand. Över senhösten rider de i Japan och mötte den samlade världspressen – där Ledvolten såklart ingår – i anslutning till söndagens Japan Cup. 

De är oskiljaktiga, 26-åriga Hollie och 24-årige Tom, till och med delade de andraplatsen i brittiska championligan i fjol med 91 segrar var. Visserligen en bra bit efter William Buick som vann på 157. Båda kan se tillbaka på ett 2022 som innehöll flera Gr1-segrar, för Hollie med Nashwa och The Platinum Queen, och för Tom med Bayside Boy, Alenquer och Sea La Rosa. 

I slutet av oktober omlokaliserade de äkta makarna från Newmarket till Tokyo, inbjudna av JRA (Japan Racing Association) för en tvåmånadersperiod, och de trivs utmärkt.

”Vi älskar att vara här och har blivit så väl omhändertagna. Om det vore upp till oss skulle vi gärna komma tillbaka varje vinter, så vi försöker skapa kontakter och göra så bra intryck vi kan för att bli inbjudna igen”, berättar Hollie.

Att de skulle sikta på att få permanent licens i Japan är dock osannolikt, för det krävs att man behärskar i det närmaste perfekt japanska. Något alltså Christophe Lemaire och Mirco Demuro, som är Japanbaserade sedan länge, gått i land med.

Japan har två parallella galopporganisationer. Dels JRA, som driver landets tio ledande banor, och dels NAR, som sköter resten dvs de mindre banorna på ”orten”.

JRA tävlar bara på helgen så veckorna ser nu helt annorlunda ut för Tom och Hollie, som är vana att rida lopp dagligen och flänga upp och ner genom England. Slitigt! Nu bor de i Shinagawa i södra Tokyo och tar supersnabbtåget Shinkansen när det behövs.

”Onsdag-torsdag rider vi jobb på träningscentret Miho, på fredagkvällen går vi i karantän, lördag-söndag är det lopp och måndag-tisdag återhämtar vi oss. Det blir en bättre rytm, tänk på att det är väldigt ovanligt att idrottsmän förväntas prestera på topp dag efter dag”, påpekar Hollie.

Karantän? Jo, alla jockeys inom JRA måste dagen före helgens lopp inställa sig vid banan och checka in på ett särskilt boende. Därefter får de inte ha någon som helst kontakt med omvärlden; inga telefoner eller sociala medier. Allt för integriteten. 

”Ganska skönt faktiskt”, tycker Hollie. ”Man har tid att verkligen ta det lugnt och fokusera.”

Tom fyller i:

”Själv spenderar jag största tiden av karantänen i bastun, det är tufft för mig att komma ner min japanska ridvikt på 54 kg.”

Hur har det då gått? Klart bra för Tom, som vunnit åtta av 58 lopp, tyngre för Hollie som i söndags red sin första vinnare i 42:a försöket. Dock har hon endast suttit på enstaka betrodda hästar, det är svårt att komma in som outsider och säkert särskilt svårt som kvinna. De kvinnliga jockeys som haft eller har licens hos JRA går att räkna på ena handens fingrar. 

På juldagen rider de sina sista lopp i Japan för denna gång, och via Qatar bär det sedan av hemåt. Hollie jobbar för tränare Archie Watson och vi svenskar minns förstås Stockholm Cup-dagen nyligen när de överlägset vann Svealandlöpning med Manitou och återigen var tvåa i Cupen med Outbox.

Andra onsdagen i december ska paret delta i IJC, International Jockey Challenge, på Happy Valley i Hong Kong. Men härnäst, redan denna söndag, väntar Japan Cup (Gr1) där Tom fått ritten på underbara stoet Daring Tact (e. Epiphaneia) som var trea i loppet bakom Almond Eye 2020, som treåring.

”En riktigt bra märr, men hon har haft skadebesvär. I bästa slag har hon vinstchans, men formen är svårbedömd”, funderar Marquand. 

Mycket mer om Japan Cup på JRA:s hemsida, japanracing.jp Där kommer också loppet kunna ses kort efter målgång, lite före kl 16 svensk tid.