Ingenstans i världen är det lika mycket fest att gå på galopp som i Australien. På andra platser kan det vara hyperelegant, speltokigt eller fullt fokus på det sportsliga, men vill man uppleva det bästa partyt – samtidigt som det är klassiga lopp, välklädda människor och hög spelomsättning – är det ”down under” man ska bege sig.

Här i Perth på Australiens västkust har man inte varit direkt fantasifull när man namngivit stadens banor – på väg ut mot Ascot passerade vi den lite enklare Belmont Park. Men glöm namnstölderna, tvåmiljonersstaden Perths version av Ascot är en bana som är i toppklass helt på egna meriter.

I lördags höll man den första av flera tävlingsdagar i en Racing Festival med minst ett Gr1-lopp värt en miljon Aus-dollar, cirka 6,5 milj kronor, per tävlingsdag, och anläggningen packades full av glada festsugna Aussies. Det är faktiskt rätt otroligt att se – folk är uppklädda till tänderna och helt inställda på att ha kul. Det finns dussintals barer, fasta matställen, foodtrucks, fik, ett liveband, ja till och med ett ”tyst disco” dvs tokdans med hörlurarna på. Sol och 24 grader skadar ju inte heller.

Publiken är generellt påfallande ung och det är knappt att killgängen är fler än tjejerna. Och trots att det dracks duktigt från lunch och framåt såg man bara någon enstaka med glansig radiostyrd blick, till skillnad från Melbourne Cup som vid mitt besök för några år sedan var ett mindre fylleslag. När man väl betalat inträdet på knappt 200 kr är priserna på mat och dryck ganska låga.

Det finns förstås också finare avdelningar, för medlemmar och VIP, men dit blev jag inte insläppt, i jeans och utan rätt badge…

Banan i sig grundades redan 1848 men håller stilen strålande, det är toppklass på faciliteterna. Ledvolten ligger (förstås) mitt framför den stora huvudläktaren, och den som vill studera hästarna ännu närmre kan göra det både i uppsadlingsboxar och i en ”för-ledvolt”. Storbildsskärmar fanns det många utställda.

På dessa samt inne i totohallarna visas även de femtioelva viktigaste loppen från övriga Australien, live var fjärde-femte minut. Förresten, den som tycker det snackas för mycket på svenska banor borde kanske inte åka hit – ljudvolymen på hela banan är exceptionellt hög; musik, loppreferat, förhands- och eftersnack och intervjuer dånar konstant.

Banprogrammet kallas ”racebook” och en liten bok är precis vad det är, 210 sidor tjock! Full med info om just denna tävlingsdag, statistik, fakta, listor till simulcastbanorna, och så lite reklam förstås.

Ascots överlägsne jockey heter William Pike och han, liksom ledande tränarparet Grant och Alana Williams hade en pangdag genom två fantastiskt fina ston, som bägge infriade som storfavoriter i de två största loppen. Först vann treåriga Arcadia Queen (e. Pierro) Västra Australiens Guineas (Gr2) med 1,95 miljoner kr i förstapris.

Trekvart senare satt Pike på sexåriga segermaskinen Galaxy Star (e. Redoute’s Choice) som perfekt framlotsad lätt speedade hem Railway Stakes (Gr1), med 3,8 milj kr till vinnaren! Engelska milen avverkade hon på under 1.35 och detta är verkligen en stjärna, om än inte i Winxklass. Till det här loppet hade flera stortränare från Sydney och Melbourne skeppat hästar (och toppjockeys som Craig Williams och Ben Allen), men förgäves.

Sammantaget gick man från Ascot med en känsla av att de lyckats med något alla banor drömmer om; att skapa det roligaste evenemanget i stan, dit alla vill. Om det sen är för att lira, se bra galopp eller festa med kompisarna kan väl kvitta. Och när tävlingarna är slut har kvällen bara börjat.