Prix d’Amerique

Alla kanske inte känner till att Ledvoltens skribenter även har koll på sulkysporten runt om i världen? Vissa av oss har nött pressläktaren, medan andra nött E-läktaren i totalisatorns tjänst. Redan som sjuåring lärde jag mig att man skulle ta tredje trappan upp och sedan var det hyfsat högt upp till vänster som min familj och deras Gröndalsgäng stod. Nu ska det här inte handla om Solvalla, men ändå om tider som flytt. Världens främsta travkapplöpning körs i helgen på Vincennes utanför Paris, en arena vi besökt många gånger och då allra helst i slutet på januari. Innan det är dags för tips kommer det några korta noveller som kan vara mer eller mindre sanna.

Det var i slutet av 1992 som Oraklet, av sina vänner kallad Tur-Ture enligt samma humor som gav Anders ”Lillen” Eklund sitt namn, för en gång skull hade lite flyt på Valla. Tillsammans med Långtradarn sattes vinkeln på Valla och då det var Best Man Acor och Olle Hedin som avslutade V5 förstår ni att utbetalningen räckte till både en resa och en rejäl reskassa. ”Åk med Nilox” basunerade en annons i Ronden ut och Oraklet och Åkarn bestämde sig på studs för att åka till Prix D’Amerique för vinstpengarna.

Tradarn var först lite misstänksam. Han käkade ju inte grodlåt och kan verkligen de där fransoserna engelska? Oraklet, som var fylld med självförtroende efter otaliga veckor i den franska huvudstaden och var näst intill flytande i språket, ropade ut – ”Lita på mig, jag fixar biffen!” Ord som skulle visa sig vara allt annat än profetiska.

Veckorna innan avfärd var en plåga. Åkarn litade inte på att Oraklet skulle kunna hålla i stålarna i över en månad och visste att Oraklet älskade att slaska i nästan varje race såg till att undanhålla sitt transportmedel. För att kunna stärka upp kassan än mer jobbades det extra på Tomteboda och i ren självbevarelsedrift togs det helst skift när det var trav på Valla.

När planet landade hamnade herrarna snabbt i Nilox buss där det bjöds på starkt och massa historier. Det stod snabbt klart att de svenska hästarna skulle sopa rent både på lördagen och söndagen, men varken Oraklet eller Åkarn litade särskilt mycket på gubbar med dialekt utan mer på sin egen förmåga att hitta vinnare.

Fredagen bjöd på en tur till Grosbois där den yvige Linkan skröt om Activitys chanser i Prix du Luxembourg. Allt kändes perfekt och på vägen tillbaka till Paris inhandlades all trav-litteratur som fanns att tillgå. Eftersom Åkarn hade en dålig erfarenhet från torsdagens sena middag bestämdes att maten skulle intas på en klassisk Bistro. Det skulle studeras form och ätas hamburgare. Åkarn beställde en hamburgare ”classique” – vad kan gå fel liksom? När burgaren kommer in med ett härligt ägg på toppen – gulan redo att rinna ut- sloknade Åkaren och det blev bara flytande föda den kvällen vilket inte hjälpte Oraklet som ville kolla upp alla race, inte bara huvudbegivenheterna. – Det är bara losers som lirar i alla lopp, bättre satsa hårt, men rätt, förklarade Åkarn myndigt, men ändå sluddrande. Oraklet kunde snabbt konstatera att det såg bra ut för Activity. Men hotet från en ny amerikansk import var stort, för stort insåg Oraklet.

Dagen efter anlände bussen i god tid till Vincennes, det var inte jättemycket folk på läktarn och Oraklet var nöjd med att man sparat in på restaurangplatsen utan kunde studera hur allt gick till från läktarplast. Nilox hade förstås gentilt erbjudit sig att hjälpa till med kupongifyllandet, men det visade sig snabbt att han tyckte det var enklare att man köpte in sig i hans ”supersäkra” system. Idag lirar vi inte mot varandra, idag lirar vi mot fransmännen, sa Nilox och skrattade.

Libran svällde med Franc och när oddsen kom upp till Activitys race skrek Åkarn av glädje. – 10 gånger smeten, för bra för att vara sant! 2000 franc, gaggnant skrek Åkarn fram i luckan, medan Oraklet lite listigt lirade 1000 franc jumele, tvilling!

Båda fick in liret, men tvillingen delade ut 2500 till det listiga Oraklet medan Åkarn fick ut 20 000. -Du lovade ju att lira sa Åkarn, som började bli lite trött på Tur-Ture. Skit samma, jag bjuder på Hard Rock ikväll, nu ska vi fira tröstade Åkarn Oraklet med.

Glad i hågen gled Åkarn in på Hard Rock med Oraklet i släptåg. Oraklet började redan krokna efter ett antal vinbuteljer på banan, men Åkarn som hade bälgat öl var i högform. Nu är vi på Hard Rock, vad kan gå fel liksom? Du lovade att fixa biffen, fixa fram den bästa biff dom har sa Åkarn till Oraklet. Ni kan nog gissa resten, nej det var inget ägg på biffen, men att tallriken under biffen var rödfärgad trots att den beställdes well done föll inte Åkaren i smaken. Biffen sändes ut både en och två gånger och kyparen förklarade drygt på franska att man inte kunde steka biffen mer än vad man gjort. Det blev flytande föda även den här kvällen för Åkarn som till och med lyckades gå vilse i jakt på baren och nästan försvann. Kvar vid bordet smed Oraklet planer tillsammans med vännen Paris-Turf, alltså tidningen han nu slukade till fullo.

På väg ut till banan på söndagen höll Nilox hov. Den här gången imponerade han på Åkarn och Oraklet och lärde ut allt om Tierce, Quarte och den underbart farliga Quinten. Åkarn hade bestämt sig för ett större lir på Queen L, typ 1000 F, medan Oraklet visste att det var dags för en av hans favorithästar, Houston Laukko , att ha tur. Det gjordes mängder av olika system och det slaskades runt lite i övrigt, men när det var dags för dagens clou satsades 5000 franc på den finska hästen. Oraklet fick smyga med kvittot då i princip alla runt bordet hade lirat Queen L. Man såg inte jättebra bort till starten, men när hästarna kom ut på den riktiga banan från starten var Houston Laukko redan diskvalificerad. Nilox hade lirat Vourasie som hade en viss Ina Scot i ryggen. Att det var travhistoria som skrevs förstod Oraklet när en fransk kvinna tryckte sina läppar mot honom och skrek av lycka över att Helen A Johansson hade segrat. Une femme, une femme skrek hon och det förstod till och med Åkarn vad det betydde.

Som tur var gick bussen tidigt till flygplatsen, men äventyret var inte slut än. Det snöade på Arlanda så planet fick gå ner på Kastrup. SAS kompenserade med att köra ut en drinkvagn och det var nog tur att Åkarn inte körde efter ett dussin gin och tonic.

Det var första och sista gången som Åkarn hängde med till Vincennes och han är nog den ende Oraklet känner som har kommit hem rejält med plus totalt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *