Kategoriarkiv: Uncategorized

Living Legends

När ägarna till framgångsrike galoppören Fields Of Omagh (e. Rubiton) bestämt sig för att pensionera sin stjärna visste de inte vad de skulle göra med honom. Svaret blev att grunda farmen Living Legends, ett hem där gamla topphästar kan bo efter avslutad karriär. Där de blir väl omhändertagna samtidigt som deras gamla ägare, fans eller andra intresserade kan komma och hälsa på sin favorit, när som helst.

Living Legends har funnits i drygt tio år och ligger en knapp halvtimmes körning från Melbourne, nästan i anslutning till stadens internationella flygplats. Här bor för tillfället 21 hästar – 20 som med fog kan kallas legender, samt en riktigt långsam, men vars ägare var villig att slanta upp en rejält stor donation till farmen…

Alla är naturligt nog valacker; de bra stona och hingstarna hamnar ju på stuteri, och åldermässigt kan det skilja 20 år. Yngst just nu är Hong Kong-stjärnan Designs On Rome (e. Holy Roman Emperor), 9 år ung. Äldst är Paris Lane (e. Persian Heights), 28 bast. Han var Melbourne Cup-tvåa redan 1994. I stora paddocks har varje häst en eller två kompisar, och ett litet hus där de kan söka skydd om vädret blir tråkigt. Många gånger per dag lufsar de fram till staketet för att låta sig mutas med godis av besökarna. Somliga rids ibland.

Just från Hong Kong kommer cirka hälften av legenderna eftersom närapå alla som tävlar där är valacker. I Hong Kong finns ingen plats för gamla hästar, och de flesta är också födda i Australien eller Nya Zeeland.

Mest intresse tilldrar sig inte oväntat Silent Witness (e. El Moxie), som var högst rankad sprinter i världen 2003-2005 och vars 17 raka segrar (han slog Cigars rekord) innebar en klassklättring som engagerade hela Hong Kong. Man menar till och med att Silent Witness var en starkt bidragande faktor till att lyfta regionen ur en recession.

För en som försökt följa Hong Kong-galoppen länge är det rena julafton att få se, klappa på och ge några pellets till gamla stjärnor som Bullish Luck (som bröt Silent Witness segerrad), toppsprintrarna Sacred Kingdom och Lucky Nine, och framför allt gullige lille grållen California Memory (e. Highest Honor) som inledde sin tävlingskarriär som tvååring i Spanien, och vars rykande spurter resulterade i två segrar i Hong Kong Cup (Gr1).

Den mest kända inhemska hästen är 25-årige Might And Power (e. Zabeel) som blev folkkär både för sina framgångar – han vann Caulfield och Melbourne Cup och blev Årets Häst både 1998 och 1999 – samt för sin löpstil. Might And Power tog jämt ledningen och höll den oftast in i mål, klart ovanligt i de tuffa stayerloppen här. Poppis är också sprintern Apache Cat (e. Lion Cavern), bland annat för sin coola look:

Vad det kostar att inkvartera sin gamla topphäst på Living Legends vill man inte säga, bara att ägaren betalar hela summan direkt vid inflyttning – sedan är det bara för hästen att gå och ha det bra, livet ut. Och när dagarna tagit helt slut finns plats på Living Legends kyrkogård med minnesplakett.

Gävle, Lyon, Vaal, Mandurah…

Ledvolten befinner sig i Australien, landet vars invånare förlorar mer på spel än några andra boendes på detta klot. I snitt torskade nämligen australiensarna ca 9000 kr per person år 2016 vilket var överlägset världssämst, enligt en artikel i New York Times. Tvåa kom singaporeanerna med cirka 5 700 kr.

De här siffrorna hittas också på svenska Lotteriinspektionen, som berättar att snittsvensken 2016 lade drygt 2700 kr på spel. Finnar och norrmän mer än så.

Om man går in på ett australiskt TAB-kontor, motsvarande våra ATG-ombud, saknas verkligen inte möjligheter till lir. I snitt varannan minut startar ett lopp att försöka hitta vinnaren i, och det är en salig blandning mellan högt och lågt, och när och fjärran.

Ena stunden galopp från Sydafrika, andra inhemska jyckar, sedan över till lunchtrav från Gävle! Därefter slätlopp på Chantilly, följt av hinder från England, och så vidare i till synes all oändlighet. Tufft att hinna läsa på till alla lopp minst sagt. Man kanske skulle fokusera på greyhoundsen på Mandurah?

I rent studiesyfte har jag kikat in på tre-fyra TAB-kontor. Alla rätt tomma, oftast innehållande några vinddrivna existenser med varsin halvdrucken öl framför sig. Men spelas rejält gör det alltså, säkert mest från hemmets trygga vrå. Och man måste ju älska att till och med budgethotellen tar in kanalen Racing.com, som kör lopp av alla de slag dygnet runt.

Eftersnack Jägers 6/8

Efter Derbydagen var det Susanne Berneklint som fick de stora hyllningarna, nu klev hennes Jägersrokollega Vanja Sandrup fram och visade var skåpet skulle stå med segrar både i Altamira och Oaks. Ruggigt imponerande, och återigen ett bevis på hur skicklig Vanja är på att plocka fram max ur det material hon har att jobba med. Trots att hon gång på gång visat sig kapabel att göra storloppsvinnare av budgetköp verkar inte de mest pengastarka hästägarna stå på kö, konstigt nog.

Vanja och Marta vid seger i våras, då red Rodriguez men i måndagskväll var det Valmir de Azeredo som snyggt skötte korten i både Altamira och sedan Oaks. Foto: SVENSK GALOPP

Marta skulle ”bara vara bäst” i Altamira och det var hon också, men Bearfoot hade inte så många påhejare inför loppet (undantaget en tipster på denna sajt…). Verde Mar-avkomma över stayerdistans, det kändes väl omöjligt. Möjligen uppmuntrad av att Snake Lake fixade Derbydistansen fick Bearfoot ändå ta chansen, och även om hon kommer hålla till kring milen framöver visade sig beslutet helt rätt i ett Oaks som höll låg klass. Kul också för ”travstuteriet” Alebäck som satsat en del på galoppen, från och med Gloria de Campeao.

Snake Lake ja, här blev ett rejält ridet 2650-meterslopp i tuffaste laget. All heder till Sea Lieutenant som verkar urstark, klev fram och visade sig mycket morsk efter en mycket blek Derbyinsats.

I övrigt värmde det ett Bro-hjärta att Kashgar fick visa sin fina kapacitet även i Skåne, men man lider verkligen med Duke of Burden och kretsen kring honom. Oturligt diskad på Derbydagen och nu skadad igen.

Fem tippare försökte sig på varsitt V64-system – efter två avdelningar var det en som hade ett rätt… Summa summarum landade vi nästan hela bunten på endast tre rätt och utan satta komber, inte värt beröm. Men stort grattis till Dig som tog hela potten!

Lite mer från Bro Park 15/4

Otter hade visst redan skrivit en snutt om dagens tävlingar men det såg jag först när detta skulle läggas ut, så here goes:

Så kom då Bro-säsongen äntligen igång, och det var uppenbarligen efterlängtat av många. Parkeringen fullsmockad och trots lite ruggigt gråväder en hälsosam publikskara på en bit över 700.

En kik på siffrorna visar dock att spelarnas abstinens var måttlig, dagsomsättningen på 2,47 MSEK (på tio lopp) ligger i nivå med eller lägre än motsvarande söndagar förra vårvintern, trots 150 dagars uppehåll och fler lopp. Helt otillräckligt för att täcka kostnader för prispengar och arrangemang förstås och hur man ska locka in spelomsättning är som bekant en gigantisk fråga inför 2019. Förhoppningsvis blir det i alla fall bättre i takt med att loppen blir mer välfyllda och de som eventuellt ”glömt bort” att spela på galopp hittar tillbaka.

Om någon oroade sig för hur den nya dt-banan skulle fungera så kunde man andas ut direkt. Känslan var ett fint, rättvist underlag där det gick alldeles utmärkt, och kanske till och med var ett plus, att komma bakifrån. Enda ledaren som höll var Mirror Lad, men det loppet var så blekt att det knappt kan räknas. Sluttiderna var någon-ett par procent långsammare än på den tidigare dirten så möjligen var loppen generellt något överpacade.

Daxios, Janetzky. Foto: ELINA BJÖRKLUND/SVENSK GALOPP

Toppen 1: Naturligtvis årsdebuten av Daxios. Nye stalljockeyn Fredrik Janetzky förivrade sig inte utan bidade tiden i mittfältet i ett mycket utdraget gäng, och när han gav Daxios marschorder runt slutsvängen var loppet snart avgjort. Det här var rejält imponerande och planerna mot Tyskland och Norge känns inte orimliga.

Toppen 2: Det gick riktigt fort över upploppet när Kashgar fick fart på påkarna och segern mot rutinerade guldrävar som Free Zone, Dutch Heart och Stonefield Flyer blev busenkel trots något kilo övervikt. Kan möjligen påpekas att Kashgars två segrar i fjol togs i årets två första starter.

Nästa gång: …ska det bli intressant att se hur spelarna behandlar Global Boxticker som ånyo föll som megafavorit, frustrerande nog. En högkapabel, kraftig, karismatisk typ där polletten inte ännu fallit ner, den rätta kämpaglöden måste plockas fram. Känslan är dock att han kan vara tvåa i betydligt bättre sällskap.

Meydan Feb 1st

Since I don’t want to do the same work twice I will post my naps for Meydan in English. Sry for that.

We start off flying with a Group 2 over 1 mile and a furlong over Meydan’s turf course. Benbatl won Singspiel Stakes (Gr.3) here three weeks ago and clearly holds Light The Lights and Bay of Poets. Bravo Zolo is stepping up in trip but has Listed form from France over the distance and should be capable of grabbing second. The dark horse in the race and clearly one for the exactas is Earnshaw. After a slow start he wasn’t that far behind Benbatl latest and with a better start this time he could go close. Earnshaw is clearly the value of the race with Benbatl already odds-on.
Result, Benbatl easily.

The next race is a six-furlong handicap on the grass with three Scandinavian horses. Viscount Barfield flopped in his first start for Niels Petersen and could only improve from that poor effort. Still not a likely contender. Land’s End, trained by Francisco Castro, has a good draw in the middle and a rider who knows the trainer and has ridden the horse before. He should find quite a few horses better handicapped and is best watched this time. Tinnitus from Niels Petersen is two pounds better of now, but will need to drop more in order to find a race. Sir Maximilian is an old top-class sprinter who hinted at some form latest and could be the one at a price. It is very hard to separate Godolphin’s two runners with a stone between them. They won’t be far away at the finish.
Result, Sir Maximilian came in third bringing in a handsome each way price. We won’t mention the Scandies

A dirt handicap with 60 000 pounds to the winner over 1 mile. Shame on all the trainers with horses down in Dubai who is not starting in this one. Easier money is hard to find. Kimbaer looked really good last time out but the American shouldn’t have the class of Boynton (More Than Ready-Baffled/Distorted Humor). Interesting duel and tremendous value for the class players.
Result. Totally correct and what a fantastic price!

7-furlong Group 2 on the grass. Did you watch D’bai last time out? I did. He will win again. Sure, it was a handicap, but he did outrun his mark by quite a lot and should be able to battle down Championship for the win here.
Appelby sure won, but with Jungle Cat!

/ furlong dirt handicap. I like to follow Rodaini again and the gelding should go close with a better start or a more patient ride this time. He is handling the surface. Yalta attracted a lot of support latest but the step up in trip is puzzling.
Yalta much better this time but no chance with the winner, Drafted

A turf handicap over the classic distance is the last race on the card. Janszoon (Scandinavian name) has done nothing wrong so far this campaign but will have to fight four good horses from Godolphin. It is very hard to distinguish between the favorites so my money will go on Janszoon. Efesos from Bent Olsen’s stable will be the rank outsider.
Five horses in a photo finish. Janszoon third. Godolphin won four out of six races

Gary Curran

Ni har säkert redan sett att Gary har gått bort. Jag fick beskedet av ”Hatten” och tänkte direkt att jag ville skriva något. But then again no. Vi kände ju inte varandra, jag och Gary, men ändå gjorde vi det. Han kunde stå på sekretariatet och bara tjuvlyssna, inte säga något, för att när diskussionerna var över komma med en insiktsfull kommentar som bara ägde samtalet. Det var till Gary man gick när man ville vigga tips inför Cheltenham. Med ett kontaktnät som hette duga, och ett hästöga som man aldrig kommer i närheten av har han hjälpt mig otaliga gånger. Bland 52 superlovande ”bumpers” visste han alltid vilken häst som var the real deal. I The Champion Bumper 2014 var jag helt såld på Black Hercules, marknaden älskade Welds Vigil, men Gary bara skrattade och lovade seger för Silver Concorde. Med all den respekt jag hade för Gary lastade jag på Silver Concorde. Fick 25/1 först och på själva dagen tror jag att jag fick 16/1.

I galoppens värld har jag tyvärr hört mycket skitsnack om varandra, men aldrig har jag hört ett ont ord om Gary.

Han är saknad, och hela galoppvärlden är en hästmänniska fattigare.

Heja Norge

Skandinaviens starkast lysande galoppstjärna de senaste åren är förstås norskbördige jockeyn William Buick och i går kunde 29-åringen passera ännu en milstolpe i karriären i och med sin första Breeders Cup-seger.

Man kunde tro att en förstejockey hos Gosden och Godolphin hade BC-vinster på meritlistan sedan länge, men det är ingen lätt sak att fixa för en europabaserad jockey som inte rider för Coolmore. 2013 var dock Buick synnerligen nära, som tvåa på The Fugue som surt nog blev upphunnen i sista steget. Buick skadade en ryggkota i ett otäckt fall i USA så sent som i mitten av augusti, och hade bara varit tillbaka i sadeln en månad innan han igår red ett perfekt lopp på Godolphins fuxiga treåringssto Wuheida (e. Dubawi) i BC Fillies and Mares Turf.

William Buick firar segern på Wuheida. Foto: BREEDERS CUP LTD.

För övrigt var det svårt att slita sig från den fina gratissändningen som bjöds på breederscup.com igår kväll, där storloppen avlöste varandra på underbara Del Mar, ”where the turf meets the surf”. Men det var ingen favoritparad direkt: skrällarna duggade tätt, och ”klaringar” som Lady Aurelia, Lady Eli, Drefong och tvååringskanonen Bolt d’Oro fick alla sträcka vapen med besked, den sistnämnde efter en hopplös ritt signerad gamle Corey Nakatani.

Och till slut fick självaste Arrogate, som såg så fullständigt oslagbar ut i höstas och vintras, lämna tävlingskarriären med åter en flopp i bagaget. Hans svanesång i BC Classic var oinspirerad, som delad femma långt efter övertygande Gun Runner (e. Candy Ride), som lade beslag på ett förstapris på nästan 30 miljoner kronor.

En sådan här tävlingsdag skulle det vara mycket kul om man via ATG kunde spela direkt in i de amerikanska poolerna, men det kanske är för svårt att ordna?

Neuroths gav svar på tal

Var det inte ovanligt rafflande upplopp på Bro igår kväll? Eller tyckte  jag det bara för att vi hängde kvar på V64 till sista avdelningen men sprack på nio hästar…? Hur som helst, riktigt tighta, spännande lopp, väl värda att visa upp under härligare förutsättningar än 2 plusgrader en beckmörk höstkväll.

Utropandet av John O’Kelly som övervintrande Derbyfavorit kan ha kommit en smula för tidigt, insåg jag efter att ha bevittnat I And Is helt formidla avslutning till enkel seger i Vinterfavoriternas Pris. Runt svängen var hästen inte ens i bild (japp, det kändes för kallt för att gå ut och se loppet) och man funderade så smått på om han pullats upp och utgått. Men så dök ett grått skrälle upp i periferin, och under sedvanligt kraftfullt jobbande av Jan-Erik Neuroth fick I And I upp magnifik fart och bara susade förbi övriga på riktigt imponerande sätt. En sällan skådad scenförändring.

Från sist till först, I And I och Jan-Erik Neuroth. Foto: ELINA BJÖRKLUND/SVENSK GALOPP

Om John O’Kelly var en av de dyraste ettåringar som köptes till Sverige i fjol var I And I sannolikt den dyraste som köptes till hela Skandinavien. Hela 150 000 Gns, cirka 1,7 miljoner kronor, gick sonen till pop-hingsten Mastercraftsman loss på, och det går inte att säga i nuläget att det var någon felinvestering precis. Stall Perlen och stall Neuroth har ännu en gång ett jättehopp inför den klassiska säsongen.

—–

I S:t Leger var det desto hårdare och vem som skulle vinna av Muteki och Silver Falcon avgjordes i allra sista galoppsprånget. Det blev Muteki, trots att han fått göra loppet själv via spåren och utan någon draghjälp, och vem kan inte undgå att bli hjärtevarm när en David besegrar en Goliat. Svenskfödde outsidern Muteki, närmast ett hemmabygge som son till ostartade Devil’s Drink, med Madeleine Smith, som haft en så tuff säsong med stallproblem och icke kuranta hästar.

Jubel för Malle i vinnarcirkeln. Foto: ELINA BJÖRKLUND/SVENSK GALOPP

Här hade man på något vis önskat att måltvåan skippat protesten (som ändå verkade onödig) så att ”Malle” och Muteki-gänget kunnat hyllats och firat ostört i vinnarcirkeln, det hade de varit värda. Nu kom det av sig, men förhoppningsvis tog de igen det senare. Och Muteki får vi se mer av, vilken utveckling och vilket löphuvud.

—–

Med 14 tvååringar i fältet kan det lätt bli strul och positionsproblem,  men om man rider så enkelt och snyggt som Martin Rodriguez slipper man allt sånt. Snake Lake kom ut kvickt och placerades nära täten, och resten var en formalitet för denne topptvååring som inklusive bonus dragit in långt över miljonen denna sin första säsong, och än är den inte slut.

En halv magisk miljon till Snake Lake och Martin Rodriguez. Foto: ELINA BJÖRKLUND/SVENSK GALOPP

Återigen ett finfint jobb av Vanja Sandrup, både att träna hästen och hitta ägare. Men det kändes lite konstigt att höra att Snake Lake faktiskt inte såldes på auktionen i fjol, utan på Facebook några veckor senare. I propositionen står ju faktiskt att Magic Million är öppet för hästar ”som sålts i ringen”… Antar att det är klubbslaget som räknas och inte inroparens betalningsförmåga.

Deuville, Vinterkungen, heta tips och ett frågetecken

Det finns ett par ställen på jorden dit jag alltid återvänder. Ni vet – det där suget efter en plats där man trivs på alla sätt och vis är en last – ytterst svår att värja sig emot, vänja sig av med.

Nu sitter undertecknad på SAS-flyget till Paris, men det är inte den franska huvudstaden som är huvudmålet den här gången utan Atlant-pärlan Deauville som lockar med åringsauktion samt kapplöpning i toppklass i dagarna tre.

Katalogen är naturligtvis studerad från pärm till pärm, men som min gode vän ”Sir Barry” alltid säger. ”Man köper inte hästar på papper utan på indiviiiiiden”. Det tog mig typ 50 auktionsbesök och besiktning av 20 000 hästar innan jag hajade det där fullt ut, men nu är man i alla fall upplyst och en bit på väg även om man aldrig blir fullärd – är fortsatt en novis.. Det fina med just den här oktoberauktionen i Deauville är att priserna inte är direkt hutlösa – vilka de är under den mer flashiga auktionen på samma plats i augusti. Under den veckan handlar det mer om att synas och folk bryr sig föga om något att tvingas betala direkta överpriser för de (i och för sig) ytterst välstammade och i de flesta fall snygga individerna.

På fjolårets auktion inhandlade vi (jag och agent Börje Olsson, a.k.a. ”Sir Barry”) Mastercraftsman-avkomman Global Boxticker. En snygg, men ännu väl stor och grön individ som vi faktiskt har Derbyförhoppningar på. För det är ju just som så. När klubban faller, på vilken auktionsplats som helst, börjar man drömma om storlopp, världsmästartitlar och det fina är – innan ”kusen” startar finns det ju inget facit som motbevisar och väcker upp en från de där drömmarna. Men det ska alla veta: åringsköp är något av ett lotteri. Ju fler lotter man har, ju större chans har du att dra högsta vinsten i auktionstombolan… Det handlar om att plocka bort nitlotterna efter bästa förmåga och sedan gör det ju faktiskt inget om hästen har en aptitretande katalogsida – så är det ju defacto.

I Deauville är det alltid trevligt – oavsett väder och vind. Auktionshuset Arqana är proffs ute i fingerspetsarna och hjälper till med de mesta. Vill man ha ett hotellrum så fixar de det. Vill man att de bokar ett bord i restaurangen på banan som ligger ett stenkast bort från auktionsområdet fixar de det. Missar man tåget till Paris så fixar de fram en bil med chaufför (då måste man dock i regel ha handlat duktigt)… I kväll är det bjudning, precis som vanligt, för tränare, ägare, agenter och allsköns annat löst folk, och det är en tillställning jag inte under några omständigheter kommer att missa. Föreställ er en buffé slash coctailparty på Grand Hotel i Stockholm – så kan ni multiplicera den synen med tio för att förstå vilken ambitionsnivå ultraproffsen på Arqana lever efter. Här har många konkurrerande auktionshus mycket att lära. Ingen nämnd, ingen glömd.

Oavsett vem som vinner Vinterfavoriternas Pris på Bro Park torsdag kväll finns det ingen, precis som kollega Armstrong redan skrivit i detta forum, någon som kan knuffa ned Hans Adielsson-tränade John O Kelly från toppen av Derbyrankingen nästa år. Den hästen går till vintervila som solklar ”Vinterkung”. Och ja. Hästen är döpt efter auktionsutroparen med samma namn. Undrar om ”Hansmajestät” stämde av med gentlemannen Mr O Kelly att det var okej? Skit samma för resten. Ett riktigt coolt namn på en riktigt maffig och cool häst.

Det ryktas om att Wido Neuroth smög omkring i Newmarket under ”Book One” i förra veckan. Smyga runt kan ju visserligen alla göra, men köpa häst under de där dagarna är det ytterst få som klarar då snittpriserna landar på styvt tre miljoner kronor. Men…enligt säkra källor så ska den gode Wido, helt under radarn, införskaffat en åring utav sällan skådat slag. Guldstjärna till den som först listar ut och postar vilken åring som gick till Norge i kommentarfältet nedan. Huvaligen!

Andra platser jag längtar tillbaka till, besöker varje år (med vissa undantag) är:

Baden Baden: en underbar stad som har allt. Är typ lika stor och tätbefolkad som Säffle, men har en kapplöpningsbana och auktionshus av världsklass. Dessutom ett Operahus och Casino, golfbanor, shopping samt bra mat och dryck. Billigt är det också!

Dubai: Man kan ha en massa åsikter om det lilla ökenemiratet som fortsatt växer så det knakar, men klimatet är helt perfekt och kapplöpningen bra för att inte säga magnifik. Nu har man även ett Operahus och det kommer med 100 procents säkerhet besökas vid vårt nästa besök. Bland restaurangpärlorna rekommenderas den ”hemliga” pärlan The Boardwalk” som ligger vägg i vägg med golfbanan och Yatch-klubben – precis vid creeken, samt den asiatiska buffén på Sheraton Creek Deira. Boka bord i god tid och sitt ute. Ett sagolikt och ytterst prisvärt ställe.

Indien: Antingen älskar man det eller så hatar man det. Bombay är en helt galen stad som måste besökas – boka rum på Taj Mahal, världens i särklass bästa och klassiga hotel. Bombays kapplöpningsbana ligger mitt i stan och är förmodligen värd 100 gånger mer kulor än vad Svensk Galopp fick för Täby. Kerala har sitt ”backwater” och ögruppen Andamanerna är så svårtillgänglig att turisterna ännu inte hittat dit. Men, stället som är obligatoriskt att åka till är den pyttelilla byn Agonda i södra Goa. Det finns precis ingenting att göra förutom att slappa, få massage och gå till frisören. I Agonda kostar det under 1000 spänn om dagen för en familj att hänga. Detta inklusive lyxigt boende, frukost lunch och grym middag samt kalla Kingfishers så  man storknar. Kolla omedelbart in Agonda White Sands hemsida. Det är paradiset på jorden – i vart fall om ni frågar mig.

Paris: Undrar om jag inte varit där typ 50 gånger? Vilken sjukt underbar stad. Fast jag nästan alltid bor i samma kvarter hittar man nya smultronställen precis varenda gång. Kapplöpningen är av världsklass och utbudet av kultur och shopping är så omfattande att man knappt kan ta in det i huvudet. Restaurangtipset är bistron Vau Du Ville som ligger vid börshuset. Precis lika bra mat om inte bättre än den mer kända krogen La Cupoule serverar – dock till avsevärt bättre priser och dessutom i lugnare miljö. Av alla de banor som trängs i Paris förordar jag ett besök på hinderbanan i Auteul. Tror faktiskt att det var den bästa måltid jag någonsin serverats på en kapplöpningsbana – och jag har varit på massor… Apropå det. Snart är det dags för den årliga resan till Prix d´Amerique.

Hoppsan. Nu är det dags att landa. Tiden går fort framför tangenterna. Håll tummarna för att vi hittar en häst eller två.

Återkommer i ärendet.

Må finast av alla